livet i en liten ask

Kom igen

2009-10-06T08:02:00.000-07:00

"Varför har du slutat blogga?" var det en som frågade igår.

Ja, varför? Kanske kommer jag igen.

Hare

2009-05-27T14:13:00.000-07:00

Ja, jag vet. Lång tid och allt det där. Men jag tänker inte berätta om hur bra det var i Paris, utan istället om dagens näst viktigaste händelse (den viktigaste var att pappa fyllde år!).

När jag klivit av tunnelbanan och börjar styra stegen mot min uppgång hamnar jag strax bakom en stilig ung herre och tänker "Nämen... här går ju min blivande man precis framför mig!". Han svänger upp mot mitt håll och jag håller mig steget efter. Strax efter övergångsstället en bit på väg gör han helt plötsligt en tvär gir till höger. Antingen kom han på ett ärende på ICA eller så undrade han vem som klapprade omkring i hälarna på honom. 1.5 meter från krock och jag förbannar det faktum att jag har massageolja i hela håret just denna eftermiddag (don't ask!). Väl hemma byter jag om snörar jag på mig löparskorna och kastar mig ut i spåret. Och i höjd med Eriksdalsbadet kommer en kille från sidan och hamnar strax framför. Det visar sig vara... wait for it... samme kille! Good lord, det var bara att haka på. Jag har haft sämre harar! Däremot har jag aldrig setts jaga en man så bokstavligt. Han tar en genväg men siktas strax efter igen - och i höjd med Årstabron tappar jag bort honom.

Spela svårfångad bara. Gör det.

Pick yourself up, dust yourself off - and start all over again. And again.

2009-05-06T00:57:00.000-07:00

När de rullar in Olle Ljunström i en rullstol på Rivals stora scen på Valborgsmässoafton känner jag hur det är något litet i mig som brister. Resten av stan står och huttrar vid brasor och sjunger sånger om sprittande liv bland buskar och grenar och om den härliga vårsolens glans. Men Olle har några dagar tidigare ramlat ner från en stege och brutit båda fötterna. Och nu sitter han där han sitter. Det hade ju vänt! Han har ju tagit sig från det allra mest brokiga i livet och liksom ordnat upp det. Släppt en platta igen. Och bokat Rival för sig och sitt band på självaste Valrborgsmässoafton. Och så nu detta. Som ett fälleben från livet självt!

- Det här hade jag ju inte riktigt tänkt mig, säger han efter ett par låtar.
- VI ÄLSKAR DIG OLLE, ropar någon i publiken och alla jublar.

För han sitter ju där! Han har kammat sig, tagit på sig en ljus kortärmad skjorta och lagt en tröja över axlarna - lite vårigt sådär ni vet. Som ett enda stort långfinger mot allt som inte blir som man har tänkt sig.

- Men alltså är det verkligen äkta, kan det va så att han liksom spelar på det med flit, funderar ekonomvännerna när vi kommer ut. För det kan väl ändå inte va så att man kan blotta sin brustenhet så? Väl? Eller?

The Lattjo Office

2009-04-28T07:22:00.001-07:00

Ino sa på O-baren i fredags att han tycker det borde handla lite mer om The Office här. Så, några glimtar:

I fredags introducerade jag på jobbpuben tankelekarna "Vilken kändes (död eller levande) skulle du vilja va?" (man ska tänka glamour - inte världsförbättrande) , "Vilka två kändisar skulle du vilja ha som föräldrar?" och "Vilken kändis av ditt eget kön skulle du vilja va gift med?" (om man är heterosexuell kan man utgå från att man själv är av det motsatta könet... ja, ni fattar...). Mina svar var 1. Gwyneth Paltrow/Frank Sinatra/Scarlett Johansen, 2. Tage Danielsson och Astrid Lindgren och 3. Leila Lindholm (kurvig, charmig och kan laga mat - passar mig som man perfekt tror jag!).

Detta öppnade förstås stora diskussioner! Kaj ville vara Natalie Portman, efter att ha tänkt en lång stund. Däremot visste han direkt att han ville ha Pierce Brosnan som pappa! Och då började jag omvärdera mina egna val något... Arf kunde tänka sig Justin som make. Och nån annan hade nog valt George Clooney som man! De grå tinningarnas charm.

Idag har jag fått en lapp från peppe som sitter längst ned på skärmen. Det står:
Esso, dagens ord är "lattjo" alt. "Lattjolajbans" :) Peppe.

Fint, tycker jag. Very The Office Lattjolajban.

Hubbabubba

2009-04-22T06:28:00.000-07:00

ICA skickar brev till mig och säger;
"Hej, nu får du rabatt på de varor som du handlar mest!"

Och det visar sig vara... frukostmat och tuggummi!

Hej ICA,
Tack!
Men var försvinner då alla mina andra pengar...?
Undrar,
esso

Charmkurs, någon?

2009-04-21T12:32:00.000-07:00

Hotel Clarion Sign, Stockholm. Stans senaste skrytbygge med hög svansföring och viss konjunkturoro. Måndag kl 18.15. Jag möter upp Lisen och Jon som är på besök från Malmö. Vi satsar på en bit mat från barmenyn och frågar servitrisen om var vi kan slå oss ned. Hon viftar svepande mot lokalen, så vi ger oss in på egen hand. Som de drivna konsulter vi ändå är gör vi slag i saken och skapar ett eget bord som rymmer oss alla, genom att möblera om lite. Där lämnas vi därhän. Vi pratar uppdateringsrundan om livet. Servitrisens vän Servitören plockar disk en bit bort. Jag reser mig och går bort till bardisken:
- Hej, vi är några som skulle vilja äta. Är det den här menyn som gäller?
- Mm...
- Den här sidan?
- Mnäe... sidan 6
- Ok, vi är tre så skulle jag kunna få två till
- (suck) mm ok...

Tillbaka vid bordet letar alla på nåt ätbart. Ingen servitör i sikte. Lisen går till baren och beställer en öl och passar på att fråga hur Servitören helst vill ha vår beställning serverad:
- Är det bordsservering eller vill du att de kommer hit och beställer?
- (Suck)... jag får väl gå dit då...
En annan gäst i baren höjer på ögonbrynen och säger till Lisen att detta var ju lite konstigt...

[Servitören frågar i steget, utan att säga hej] - Va vare ni ville ha?
- Jo, jag undrar vad som är dagens sandwich och vad som ingår i chef salladen?
- Hmm... alltså sandwichen är en BLT med skinka o sallad och salladen är en sallad.
- Jahapp... då tar jag en chef sallad
- Mm...ok... alltså - här kan ni inte sitta faktiskt! Ni kan inte flytta ihop borden såhär! Det är av brandorsaker. Det måste gå att komma förbi enkelt.
- Nähe... så var vill du ha oss?
- Hmm... typ där [pekar svepande över två nyligen övergivna bord]

När så 115-kronors salladen serveras utan ett leende står det klart att den består av romansallad på en rad, 8 russin, ett antal orangea flagor och lite pumpakräm utsmetat med en sked. Till detta serveras en 35-kronors Ramlösa.

Ridå.

Vad är då sensmoralen av detta? Jo, att skrytbyggen sällan sätter guldkant på tillvaron - men att trevligt sällskap gör det!

Civilisationen, rakhyveln och eltandborsten

2009-04-13T13:39:00.000-07:00

Som uppklädd till The Office varje dag är det en nåd att stilla bedja om att få en knapp veckas fjälliv i mjukisbrallor och funktionskläder. Bärandes en tydlig doft av skotermotor och grillad korv.

Vi åt våfflor i stugan på kalfjället, fikade i solen, trängdes med 08:orna i skiduthyrningen och funderade med en kopp kaffe i toppstugan över hur hjälmanvändandet måste ha exploderat under de år vi var borta från backen. Som facebook fast förståndigare.

Tillbaka på Södermalm handlar jag frulle på ICA och sneglar på de piffiga små söderbönorna med Lykke Li-knutar och undrar varför de inte har Haglöfsjacka...

Jag får ta mig tillbaka så sakteliga och invänta själen som tydligen sitter kvar på en fjälltopp. Det blir fint när den landar intill mina åtta små fräknar som hoppar omkring i ansiktet.

Es ist unser in die luft

2009-04-06T12:51:00.000-07:00

"VÅRCHOCK" stod det på Aftonbladets framsida och jag tyckte det var lite härligt med kvällstidningspopulism. Och söderkvarteren svämmade över av flanörer och fikasugna som blinkade mot solen och nyfiket kikade på varann som om de undrade var alla de här vackra männskorna hållit hus hela vintern. Cafét i Sneakers n' Stuff lät mig köpa kaffe på krita i den allmäna yran av kunder och gymnastikskor.

Och jag satt vid trappen invid Slussen och tittade drömmande på den betongplatta som ska bli debasers uteservering. Jag försökte att inte bränna mig för mycket och jag läste det senaste utmärkta numret av Rodeo. Lisen och Jay kom förbi på kaffe och säsongsglassar.

Mmm. Lovli.

Modeblogg

2009-03-30T02:06:00.000-07:00

Jag drömde att jag blev kär i en italiensk modebloggare. En Juan - The Sartorialist, if you will. Kärlek, bilder och mode i ett enda rosa moln. Sen vaknade jag upp till en brungrå lördag där både Maia Hirasawa och Salem fick dåliga recensioner av herr Gradvall. Men det artade sig så smått längs med dagen. Med Prerafaelitutställningen och vinlunch med fru Anna innan jag hoppade i mina secondhandjeans i den häringa trendstilen "Boyfriend cut" (jag-har-snott-min-pojkväns-bekväma-jeans-och-ser-helt-avslappnat-stylish-ut-med-dem-och-mina-höga-klackar) och gick på fina fina Loney Dears konsert.

Och som i ett trollslag fann jag mig sen dansades till schlagers på gayklubb till klockan fyra på morgonen. Fortfarande i pojkvänsjeansen. Visserligen utan pojkvän, men aldrig har jag väl sett så många potentiella italienska modebloggare...

Post gatsopning

2009-03-26T02:36:00.000-07:00

Dagens viktigaste fråga:

Dom här

eller

Dessa

Svara i kommentarsfältet! Tack.

Fifty

2009-03-20T05:43:00.000-07:00

Idag fyller hon de 50, finaste mamman! Jag och pappan laddar med överraskningar och bubblor. Åh, såhär borde det alltid va! Kärlek och 50 nya och lika fräscha till älskade Mor!

2009-03-20T05:31:00.000-07:00

Lyd ett gott råd, sa hon. Gå aldrig gråtande längs Tegnérgatan, ty det är det inte värt. Fäll möjligen en tår i en trappuppgång, men stampa sen några gånger och ta dig samman.

Må det regna paddor över världens alla heteromän, sa hon sen med en gammaltestamentlig emfas. Och så drog hon ett ljudligt andetag genom näsan och gick vidare.

Att komma hem ska vara som en schlager...

2009-03-05T08:08:00.000-08:00

Jag bjöd hem hela arbetsgruppen från The Office innan middagen hos Anno. Jag serverade öl och spelade Ladyhawke. Sen gjorde jag misstaget att släppa dem för nära Spotify. Det tog cirka 3 minuter innan Cara Mia plötsligt dånade ur högtalarna. Förstås. Vad annars kunde jag väntat mig. Men nu säger mitt hem att det känner sig kränkt. Och högtalarna säger att de fortfarande mår lite illa... Lena Ph klarar vi, säger de. Men det finns gränser.

Åh, det va så lovli på Irland. 12 grader, sol, vin, kaffe, smothies, god mat, stärkande promenader och fina fina vänner. Och grönt gräs. Det verkar generellt finnas gott om gräs. I alla fall att döma av den rödlätta 12-åringen som satt framför oss på bussen och helt öppet fixade med sin haschpipa.

2009-02-26T14:24:00.000-08:00

I helgen ska jag till min vän Royalisten som bor i exil i en stad på en ö i ett annat land. Hon jublar och klappar händerna över prinsessförlovningen och vi ska skåla många gånger för kärleken och fosterlandet och kungahuset.

För whattheheck, säger jag! Och så fnissar jag åt alla som nu koketterar med sitt ointresse för kungahuset. Släpp loss nu, för tusan! Det är ju härligt med kärlek! Det kan vi väl ändå unna varandra utan att rynka på näsan. Och mediehysterin som det gnälls över är väl inte värre än för ett medelmåttigt landslag. Klockarkattskära kungligheter har vi faktiskt inte sett i det offentliga sen 70-talet.

Mer kärlek till adel, präster, kälkborgare och bönder!

Men orka...

2009-02-17T06:46:00.000-08:00

Att dom bara orkar, tänker jag när jag går ombord på morgontunnelbanan och möter mina glåmiga spegelbilder. Lord Voldemorts dementorer verkar gilla februari, de har sugit musten ur mugglarna tills de blivit genomskinliga. De kliver upp i ottan, släpar runt på sina liv och blir aldrig riktigt varma. Deras fötter är hela tiden aningen fuktiga i skorna. De har haft influensan (som den tredje i familjen inom loppet av en månad) och de kommer få vinterkräksjukan nästa vecka - de vet bara inte om det än. De har fått ett oranget kuvert i brevlådan och ser bara minus. De har hört om en finansiell kris men vet inte vad det egentligen innebär, vad de borde göra. De gör så gott de kan men har en gnagande känsla av att de borde prestera mer. Vara bättre. Och handla ekologiskt! Eller låta bli att köpa helt. De sover men är ändå trötta. Och när gråvädret väl skingras känner de inte ens värmen, de ser det bara hända genom fönstret inifrån sin arbetsplats och säger "Titta! Solen!".

Och jag kryssar mellan drinkborden i stureplansnatten, tätt i hälarna på en Ms Gratis jag aldrig tidigare träffat, och inser igen varför jag brukar hålla mig borta. Jag tänker att kejsaren är naken. Naken, naknare och naknast just här.

Men så. Ibland är ballonger och konfettiregn allt som behövs. Det och vänner som Ramlar dåliga gatan fram. Och dans, dans dans...

2009-02-08T13:17:00.000-08:00

Jag blev lite orolig för mig ett tag. Jag fann mig vara på väg att förvandlas helt till en bachelor. Lägenheten har haft klara likheter med en klassisk ungkarlslya. Jag har kopplat massa sladdar till ljudanläggning och hört mig själv säga "shiiit, vilket bra ljud...". Jag har ett par gånger, mellan helgens alla fester, i all hast ätit pasta och tonfisksås och sänkt en iskall öl. Visserligen framför Sex and the City, men ändå! Och till sist hamnade jag i en chesterfieldfåtölj i Gubbrummet på Spy Bar. Nu får det va nog. Hej manikyr och högklackat!

Inspiracion

2009-02-02T02:14:00.001-08:00

Solen skiner, jag knarkar rosenrot och lyssnar på Joan As The Police Woman. Hence - jag tänker uppåttankar. Och jag reducerar livet till en mustig buljong av allt det goda.

* Att Ebbot bar kaftan och spelade tamburin på sin stora mage på Cirkus med Soundtrack of our lives förra veckan. Samt att han stagediveade med sitt övervinnande dödsförakt!

* Att det bara jobbar ladies hos min tandläkare och att alla där bär cerisea plasthandskar.

* Att Jack nog är den smartaste person jag någonsin träffat.

* Att Erol tappade en apelsinklyfta på tunnelbanan på väg till hemmafesten. Och att jag och Jack hittade den igen på väg tillbaka flera timmar senare!

* Att det är 75% rea. Tack lågkonjan!

* Att det är trångt, trångt i bänkraderna på Allhelgonamässan i Skanstull på söndagkvällarna.

* Att det händer saker som får mig att vilja ringa mig själv som 14 år och berätta vilka fnissiga sammanträffanden som kommer uppstå längre fram.

* Att det känns som om livet ler på det där kluriga sättet som gör mig lite otåligt irriterad, men mest nyfiken.

You obviously can't

2009-01-22T06:21:00.000-08:00

Tänk dig att du kliver upp på ett podium för att läsa presidenteden. Du har kampanjat i flera år. Du har skakat så många händer att du förmodligen är landets största smittbärare. Du har övat tal tills du somnat stående. Och nu har du gått igenom säkerhetsrutinerna för ceremonin. Du har godkänt placeringar. Du har valt slips. Du har förmanat barnen. Du har sagt nej till galna idéer från din PR-strateg. Du har redan fattat de första besluten. Det här är ditt livs ögonblick. Du går upp, lägger handen på Bibeln, blinkar mot din partner, lyfter högerhanden och tänker på eden som du kan utantill och repeterat i duschen varje morgon de senaste fyra åren. Men du kommer förstås läsa efter domaren för att det "ska va så". Du tittar honom i ögonen och tänker Nu!

Och. så. läser. karln. fel. Han har 32 ord att läsa inantill från en lapp, och han lyckas fucka upp det! Jagmenarvafaan, tänker du. Du börjar fundera på vad du gett dig in på egentligen. Du får två oavslutade krig och den största ekonomiska krisen sen 30-talet i knäet från din företrädare. Och inte ens den här tomten mitt emot dig lyckas med den uppgift han tilldelats. Men du ler. Du hinner för bråkdelen av en sekund tänka nåt om personalutvecklingsplaner. Sen går du ner och sätter dig och erinrar dig ett sammanbitet citat från en brittisk komediserie om ett hotell på 70-talet med en karaktär som hette Basil Fawlty: "K...the people I have to deal with!"

Vargtimmar

2009-01-19T06:58:00.000-08:00

Jag trodde ett tag att det spökade i livet. Först vaknade jag med ett ryck mitt i natten av en våldsam smäll. Det visade sig vara amaryllisen som stått på fönsterbrädan som utan egentlig förklaring nu låg utspridd på vardagsrumsgolvet bland glasskärvor och jord. Nån vecka senare försvann Lisens ena sko oförklarligt på Debaser Medis under en konsert. Hon klev ur finpumpsen för att vila fötterna när bandet började spela och på två röda sekunder var den ena skon borta. Men den återfanns någon haltande timme senare, ensam på en bänk.

Och utöver det har jag haft en kuslig känsla av att jag upplevt den här typen av vardag förut. Det har jag förmodligen, och antagligen är det inget spöklikt med det heller.

Entreprenörsanda

2009-01-13T12:22:00.000-08:00

Jag och Moni sitter lugnt tillbakalutade i varsin fåtölj på Anglais och babblar efter en boksläppsfest. Och som från ingenstans kristaliseras två killar som plötsligt står vid vårt bord:

- Hej, vi stod här borta och tyckte ni såg så trevliga ut, är det ok om vi slår oss ned?

Moni svarar ja, jag skrattar mest. Sen följer ett enda långt jaha-vad-jobbar-ni-med-då samt några kolla-jag-kan-driva-med-mig-själv och någon enstaka nu-testar-jag-att-reta-dig-lite. Sen kommer en oväntad vändning:

- Det är så att vi håller på att starta ett företag, säger den ene.

Jag hinner tänka något om pyramidspel innan han fortsätter:

- Vi ska hjälpa folk att ta kontakt. Det är ju något som många tycker är lite läskigt. Och så ska vi hålla raggningskurser också, för där har vi märkt att efterfrågan är stor.

- Jaha, lite som Neil Strauss, säger jag lite sammanbitet.

- Japreciiiis, svarar han entusiastiskt och fortsätter:

- Så vi är helt enkelt ute och testar lite. Hur kändes det när vi kom fram här?

- Eeh... helt ok...

Plötsligt vaknar den andra killen till:

- Har du nån feedback till oss kring hur vi approachade er?

- Njae... alltså, det var väl trevligt...

- Vad tycker du om hans raggningsrepliker, frågar han sen och pekar på sin kompis - det faller inte så väl ut:

- Hörrudu... jag har inte ens börjat ragga på henne än!!!

Vid det här laget har Moni flytt till en konversation med vår vän Shejken. Killarna samlar ihop sig, tackar för hjälpen och avannonserar sig med ett "vi har många att prata med här ikväll" och precis innan de reser sig säger den andra killen:

- Jag hade ju en avslutande fråga till Moni också, hon ser lite busy ut just nu men du kanske vet... är hon singel?

Nytta och nöje. Bara i Stockholm, mina damer och herrar!

Uh-ooh...

2009-01-08T12:09:00.000-08:00

Han är tillbaka. Och det med besked. Luther på min axel drog ju på semester strax innan jul och när jag kom tillbaka till stan satt han här och väntade - solbränd och lite rundare än vanligt. Han synade mig strängt uppifrån och ner och kommenderade mig till gymmet, sen utlyste han 3 vita veckor. Jag hade inte ens hunnit få av mig skorna.

Sen jagade han runt mig; granen skulle slängas ut - jag fick inte ens nöjet att släpa ut den i full storlek och på så sätt barra ner hela trappuppgången - jag var tvungen att klippa ner den först. Precis varenda vrå skulle städas, gammalt skräp skulle kastas och själv skulle jag sen skickas till frisören "för en uppfräschning".

Igår väckte han mig bryskt vid 6.30 och skickade iväg mig till jobbet. Där väntade allt jag trodde jag hade glömt och föll över mig som en hink vatten. Och nu är han igång igen, det ska tvättas, lösas proppar i handfatet och lagas mat.

Det är tur det är fredag imorgon. Då brukar jag smyga ut när han har somnat.

Ah bon...

2009-01-03T15:22:00.000-08:00

Det har blivit lite klass på tillvaron. Nyåret firades in hos Anno och Hils med foie gras, sniglar, grodlår och champagne samt annat franskt. Känns som ett steg i rätt riktning för 2009 - finanskris schminanskris, säger jag!

Sen började jag läsa Joyce Carol Oates för att liksom upprätthålla stilen. Och föräldrarna spelar Brahms när vi lägger pussel.

Men så hasar jag också omkring i raggisar och flanellskjorta. Nåväl. En sak i taget.

023

2008-12-27T17:29:00.000-08:00

Jag går till vårt gamla residens iförd mina bästa dansskor. Jag tar taxi dit. Det gör man inte på landet, så det känns lite högtidligt. Sen får jag köa bland dalmasarna, en tjej tränger sig. Gabs väntar på mig på insidan och när jag väl kommit in och är på väg uppför trappen vänder jag mig om och ser henne säga något i örat till den trängande tjejen.

- Vad sa du, frågar jag

- Det vill du inte veta, svarar hon skrattande.

Och alla är förstås där. Det är ju just därför man tar sig såna friheter som att säga ett sanningens ord till den som inte sköter sig i kön. Det här är ju vårt ställe. Väl inne börjar jag förstå att vännernas småsyskon också är där. På det hela taget är det väldigt mycket människor i just småsyskonålder där. Vi har vårt vanliga hörn, allt är lika bra som alltid - men till slut tycker jag mig se potentiella småsyskon till alla våra gamla vänner. Vi sitter lite undanträngda och får vår totala upprättelse först när P's flickvän - som egentligen inte har med saken att göra eftersom hon inte är från stan - ställer sig upp på bänken och dansar.

Det är liksom då det lossnar. Vi är alla bröder och systrar och jag upptäcker på håll något så urbant som en nykläckt gaycommunity mitt i småstans kreddigaste häng.

- Minns du den gången på sommaren då de spelade Our House In The Middle Of The Street som sista låt, frågar jag Gabs. Strax efter exploderar allt i Love Is In The Air och This Is My Hometown. Inte ett öga är torrt, men det är ju inte nostalgi - för det är helt nytt!

Sen far jag hem i taxi igen och konverserar chauffören på mitt allra finaste dalmål.

23

2008-12-23T06:39:00.000-08:00

Försänkt i djup och drömlös sömn, för det mesta. Men annars vinterpromenerar jag. Och läser. Och hasar omkring i mitt nya underställ. Ser film. Äter ohemula mängder choklad. Dricker lite kaffe. Lagar boeuf till föräldrarna. Och laddar.

God Jul, var än ni befinner er!

Årets...

2008-12-19T05:49:00.000-08:00

På begäran. Här är årets bästa musik.

Årets 5 bästa album

A Beautiful Friend – (You’ve all ready past) This moment
Klart inspirerad av Rufus Wainwright, men ändå med eget sound. Väldigt fin live också till gitarr, viola och cello.

Håkan Hellström – Försent för Edelweiss
Håkan gör det igen…och igen…och igen. Karln kan inte misslyckas.

Fleet Foxes – Fleet Foxes
Stämsångens officiella upprättande! Som vi har väntat! Älskar öppningsraden i Blueridge Mountains: ”Oh, brother where do you intend to go tonight, I heard that you missed your connecting flight”

Marit Larsen – The Chase
Det här är den typen av musik som fångar mig helt offguard. Jag kan inte värja mig. Det är bara rakt upp och ned urcharmigt och välproducerat och poppigt. Jag faller pladask för supersnygga Marit och önskar att jag vore lesbisk (och hon också) så jag kunde hunt that fiiine woman down!

Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Jag har egentligen inte lyssnat in mig så jättemycket på den ännu, men jag vet redan att det är en av årets bästa. Hon är ett geni, flickebarnet.

Och just när jag enats om de 5 bästa kom Ane Brun såklart springade och ville också vara med. Och vad ska jag göra – hennes finstämda skiva är nya Sophie Zelmani. Så hon får också vara med.

Ane Brun – Changing of the seasons

Bubblare:
Estelle - Shine
Den här lyssnade jag otippat mycket på under försommaren. Utmärkt radio-r&b.

Duffy - Rockferry
Det officiella sommarsoundtracket, speciellt efter att ha sett henne live i Barcelona tillsammans med tjejerna.

Titiyo – Hidden
Har inte lyssnat på den än, så om den är makalös kommer den på nästa års lista. Titiyo är ju en av mina favvisar all time.

Årets nyupptäckt: http://www.blackcabsessions.com/
Det blir inte mer magiskt än såhär. Och det var faktiskt genom denna sajt som jag äntligen fattade storheten med Fleet Foxes efter att leadsångaren sjöng en cover på Judee Sill som jag aldrig hört talas om tidigare, vilket för mig osökt vidare till…

Årets retro:
Judee Sill – jag fastnade så för Fleet Foxes taxilåt att jag googlade upp sångerskan. Det visade sig alltså vara Judee Sill som var amerikansk folksångare på 70-talet i samma era (och med samme producent) som Joni Mitchell. Två fantastiska skivor hann hon med innan hon, såklart, dog av en överdos. Det här är tametusan bättre än Mitchell. Och praktiskt taget omöjligt att få tag i. Tack Spotify!

Lisa Ekdahl sings Salvadore Poe – är så glad att jag plockade upp den här skivan i år igen. Vilket ni ju märkt på Veranda. Timeless. Och väldigt hörbart hur kära dom är under den tiden.

Årets “skämslåt”:
Good Morning Baltimore – från musikalfilmen Hairspray
Jag vet inte hur många gånger jag dragit igång den här längs Ringvägen på väg till jobbet. Vänder viken gråmulen dag som helst. Tårta extra allt.

Årets flopp:
Att vinna musiktävling. Vad är poängen med att stå i konfettiregn i glitterklännig på Idolfinalen eller va så nervös i greenroom att man nästan kissar på sig mitt under melodifestivalen när man ändå blir bortglömd eller i värsta fall förpassad till Brinkenstiernas julturné? Etta är det nya nolla!

Årets singlar:
Longing for Lullaby – Titiyo och Kleerup
Kleerup är 2008 års year-defining-man. Och Titiyo är Titiyo är Titiyo.

Anna – Hello Saferide
“You know we could have had a daughter, and we could have named her Anna, and she would have been a sweetheart, but with punk rock-manners”

För en lång lång tid - Håkan Hellström
Årets bästa intro.

Coldplay – Violett Hill
Lovade mycket när den kom.

Bubblare:
Little Bit – Lykke Li
Lykke är Kleerups kvinnliga motsvarighet som års-definierande. Det officiella soundtracket till alla Cheap-Monday-uniformerade små indieungar.

Årets konserter:
Kent i Eskilstuna – första gången jag såg Kent, och det råkade bli på deras hemmaplan. En hockeyhall har aldrig varit vackrare.

Nina Kinert och Ane Brun på konserthuset – högst upp till höger satt jag. Och det var så fin så fint.

Årets F*ck IPRED:
Bootleg (eller vad det nu är) från Håkan Hellströms konsert med Sven-Bertil Taube. Gårdakvarnar och skit, Jag har varit i alla städer och Bara dårar rusar in i fina orkesterarr som lyfter det redan fantastiska. Behändigt funna på piratebay.

Snille och smak

2008-12-11T06:03:00.000-08:00

Igår satt jag i möte med en herre i sina bästa år, han hade vitt hår och Woody Allen-glasögon. Jag är så svag för äldre män med vitt hår och Woodybrillor. På ett rent platoniskt sätt, är nog bäst att tillägga (särskilt när referensen går till just Woody). Jag vill sitta i ett rökigt bibliotek med dem och dricka konjak och dra war stories och va lite witty.

Sen var jag och Erina på nobelfesten. Fast hemma. Jag älskar nobelfesten. Så fin. Gråter alltid lite till själva utdelningen. Och alla är både smarta och vackra. Bästa kombinationen. Snille och smak, om ni så vill.

Gäst hos verkligheten

2008-12-05T00:39:00.000-08:00

Jag har fått gästblogga hos Lisen!!!

http://www.lisagarpaberghs.se/

Luther is out of the office

2008-12-04T01:17:00.000-08:00

Jag brukar ha Luther på axeln, men han gick på semester helt överraskande i söndags!
- Tack Esso, det här har varit en givande höst, men nu drar jag till Thailand och dricker Piña Coladas i en månad, sa han bara och försvann.
Jag har försökt nå honom, men får bara out-of-office-reply.

Och jag som alltid avfärdat hans inflytande inser nu hur mycket han egentligen gör. Det moraliska förfallet är påtagligt! Jag orkar knappt släpa mig ur sängen, det är som att förhandla med ett barn om morgnarna, enda sättet är att muta mig själv;
Jag (trotsigt): Jag vill inte gå upp!
Jag (myndigt): Nej, jag vet det, men om du går upp nu kan du få sitta i soffan under en filt och äta frukost framför julkalendern.

Igår vaknade jag av mig själv och undrade lite när alarmet skulle ringa egentligen. För två timmar sen, visade det sig. Efter lite analyser tror jag att klockan helt enkelt inte blev ställd kvällen innan. Det är som att mitt undermedvetna smyger upp bakifrån och gör en hostile takeover av mitt liv.

Väl på jobbet fikar jag mest och skrattar. Sen dricker jag glögg och äter peppisar hela kvällarna. Hur ska detta sluta? Folk oroar sig över bilbranschen och lågkonjunkturen - men vad gör vi utan den tyske reformatorn, det undrar jag!

Rötmånad

2008-11-27T00:05:00.001-08:00

Det här är den veckan på året då allt når sin botten. Mjölken surnar, smöret blir härsket och glödlamporna går. Och det klagas högljutt i det offentliga rummet. Hur kan det komma sig att snön överraskar gatukontoret VARJE ÅR? Och varför är det så krångligt att beställa färdtjänst, det måste väl bero på de lettiska kvinnorna i växeln - de borde gå språkkurs! Och det städas alldeles för dåligt på sjukhusen, så snuskigt! Om man inte är sjuk redan så blir man väl! För att inte prata om äldrevården, ska det se ut såhär ska jag aldrig bli gammal - 10 000 har redan skrivit på upproret!

Ojoj. Kan vi inte bara sätta samhället på en glöggfest med lite peppisar och trevligt umgänge. Peace on earth, good will to men!

Doktorn kan komma

2008-11-20T02:12:00.000-08:00

Jag har varit på sjukhuset. På jobb, så ni kan andas ut nu. Och det hela var som att kliva rakt in i en Woody Allen-film. Först i entrén stod väldigt mycket folk varav ett helt gäng var Romer (man får inte säga Zigenare längre va?) med stora klänningar. Sen tog vi hissen upp till plan tre och när hissdörren öppnades stod en man utanför med ett enormt bandage om huvudet. Och över allt vilade en svag doft av desinfektionsmedel.

Mannen vi skulle var gammal kirurg och docent. Han visade sig vara ödmjuk och ytterst skärpt (förstås) och slängde sig med sjukhusslang som "...sen har vi ju alla dom som vi skickar till stenkrossen... ja, alltså urologen". Jag råkade skära mig på ett av bladen i anteckningsboken under mötet och märkte att jag blödde lite på ena fingret. Och blev väldigt fnissig när jag kom på att om det är nån gång man ska råka göra det så är det när man sitter en meter från en av landets främsta kirurger! Och sen började jag hitta på scenarion i huvudet om hur jag med orolig röst skulle ta upp med honom att jag skurit mig på fingret och fråga om han kunde titta på det. I alla fall. Sen åkte vi tillbaka igen.

History Repeating

2008-11-12T05:06:00.000-08:00

Jag räknar ut att det är lite drygt 5 veckor kvar till julledigheten. Det känns som en helt onödig transportsträcka. Jag vet ju redan vad som kommer hända!

* Soundtrack of our lives kommer släppa ny skiva. Den kommer få bra kritik.

* Årets specialglögg kommer vara slut på Systemet redan under första försäljningsveckan.

* Handelns Utredningsinstitut kommer rapportera att julhandeln slagit nya rekord - finanskrisen och lågkonjunkturen till trots. Det här kommer diskuteras väldigt mycket i tv4-sofforna.

* Nobelpristagaren i litteratur, Jean-Marie Gustave Le Clézio, kommer att besöka Rinkebyskolan under sin nobelvistelse i Stockholm. DN kommer rapportera om detta och helt ogenerat antyda att detta är finkulturen som möter fulkulturen. Och att det är väldigt generöst av nobelpristagaren att vilja besöka miljonprogrammet!

* Lucianatten kommer att rapporteras som "stökig".

* Vädret under november kommer vara grått och regnigt. Och förhållandevis varmt, vilket också kommer diskuteras i tv4-sofforna.

Kan vi inte bara snabbspola?

Nov

2008-11-08T15:59:00.000-08:00

Jag tog fram vinterjackan och jag tänkte;
Det här var hösten då jag åt rostat bröd som om det aldrig funnits någon GI-diet.
Det här var hösten då jag gled längre från en del av mig själv, men närmare en annan.
Det här var hösten då jag saknade sommaren mer än någonsin.
Det här var hösten då firade vissa vänner och vårdade andra.
Det här var hösten då jag fnissade förvånat.
Det här var hösten då jag verkligen, verkligen fick anstränga mig.
Det här var hösten då jag dansade.
Det här var hösten då jag läste Allt.
Det här var hösten då jag tänkte "when it rains, it pours"
Det här var hösten då jag började kunna låta vuxen på allvar.
Det här var hösten då jag förundrat växlade mellan di.se och dn.se hela tiden.
Det här var hösten då jag tröttnade.
Det här var hösten då jag tänkte att jaja haha.

15 gastar på sjömanskista

2008-11-03T10:31:00.000-08:00

Folket klagar på den häringa amerikanska traditionen Halloween. Men jag älskart jag. Om det är vad som krävs för att få gå på galna maskerader i tiden då den vackra hösten övergår till den fula, så köper jag vad som helst!

Som den barnunge jag ändå är fanns det bara ett maskerad-outfits-alternativ; sjörövare. Och boy, hade gästerna laddat för detta event! Jag kände 3 av 50, men när man umgås med skelett, cowboys, hippies och annat löst folk så är integriteten inte riktigt lika viktig och den sociala kompetensen infinner sig lite av sig själv.

Jag vet inte vad som var bäst. Kanske moroten som hade med sig just morötter i sin orangea "blastpåse" eller julgranen som var tvungen att sitta fast i eluttaget för att belysningen skulle funka och därav inte kunde röra sig i så stora cirklar. Eller kanske hans flickvän Flourtanten som lånat en vit rock på apoteket och bjöd på spetsad Listerin. Eller Gollum, som satt fast sina stora fötter med hjälp av paketsnöre. Eller shejken som monterat ett "uni-brow" ovanför ögonen...eller om han odlat fram det, jag vet inte riktigt.

Jag kom hem med svärdet i behåll, däremot hade ögonlappen och örhängena försvunnit i yran. Förmodligen knyckta av de tre andra piraterna, från konkurrerande skepp, som jag träffade där. Men dom kan känna sig blåsta - ety de var inte äkta. De riktiga ligger i en skattkista på havets botten!

2008-10-26T12:20:00.000-07:00

Några av er kanske minns detta, men nyss trodde jag för ett ögonblick på allvar att jag mötte döden himself på Södermannagatan. En figur iförd scream-mask, ett förklä med ordet DIE skrivet i röda blodbokstäver, och en stor yxa. Men hela bilden förtogs lite av att han var ungefär tre äpplen hög - och också lite av att yxan var av plast. Just när jag passerade honom stannade han upp för att stänga sin jacka. Det fattar man ju. Man vill ju inte frysa när man är ute på spökrunda!

En tid att sova, en tid att dansa

2008-10-22T01:08:00.000-07:00

Bromsa, säger kroppen. Mm, säger jag och tar en kur losec i år också. Inatt drömde jag om en massa saker som gick åt skogen - och allt var mitt fel.

Men fullt så dum är jag inte. Jag tar en lugn eftermiddag framför Doktorn kan komma. Och jag dansar. I fredags dansade jag på en tredelad hemmafest högt upp i Hornstull. I lägenhet 1 bland mediamänniskorna, dalmasarna och seriefigurerna, i lägenhet 2 hos businesskillen med hantlarna strategiskt placerade i hallen, och i lägenhet 3 hos gaycommunityn av herrar i 45-årsåldern. Allt på samma våning.

Och jag träffar flickorna och fikar och pratar om tid. Och när jag somnar tänker jag på att de i samma stund också lägger huvet mot kudden och blundar och jag blir varm i hjärtat och sänder en tacksamhetens tanke för att dessa små lyckliga lottor föll just på mig.

"This is the black cab sessions with Stephen Fretwell. And it's raining."

2008-10-15T13:29:00.000-07:00

I måndags morse fick jag den här länken: www.blackcabsessions.com från Lisen, och sen dess är ingenting sig likt. Arbetsmoralen är ett minne blott. Ty på den här sajten gör olika artister som Brian Wilson, Death Cab for Cutie, Stephen Fretwell, Martha Wainwright, Lykke Li och många andra små spelningar i baksätet på en taxi som kör omkring. Oftast i London. En taxi. En låt. En tagning. Och det blir förstås magiskt. Som att åka tåg och lyssna på musik, men med skillnaden att det är taxi och livemusik.

Och det är så bra när taxichauffören vänder sig till en skäggig Robin från jättehajpen Fleet Foxes och frågar "What are you called?" "Fleet Foxes" "What??" "Fleeeet Foxes". Men han tyckte det var en fin sång. Enligt sidotexten fick chaffisen ett ex av deras debutalbum som tack för besväret.

Bäst gillar jag just Fleet Foxes, Young Republic, Death Cab for Cutie, Brian Wilson (förstås) och Stephen Fretwell som åker runt och spelar till bilderna av ett regnigt London.

Gud signe de männskorna som kommer på den här galna idén, genomför den och delar det med sig.

is på jobbet.

2008-10-13T13:12:00.000-07:00

Klockan är strax efter 22 och överallt på facebook uppdaterar folk sin status med orden "är trött och ska sova nu". Mer finess än så blir det inte. Jag har insett att jag nu vet mer om avlägsna bekantas vanor än jag nånsin gjort. Och den stora frågan är givetvis - vill man det? Inom kort kommer vi hitta statusuppdateringar i stil med...

"... har haft bortamatch och gör the-walk-of-shame hem i partykläderna" uppdaterat söndag kl 11 från mobilen

"... har klippt tånaglarna, och det var på tiden eftersom det började skava väldigt" uppdaterat onsdag kl 19

"... ska aldrig mer dricka sprit" uppdaterat lördag kl 9.38

"... börjar verkligen tröttna på sin chef" uppdaterat onsdag kl 20.08

"... får sova på soffan inatt..." uppdaterat torsdag kl 22.34

"... ska bara gå och kissa. Strax tillbaka!" uppdaterat tisdag kl 14.43

"... har 1430 kronor kvar på kontot. Skönt med löning snart!" uppdaterat tisdag 13.56

"... har just vaknat och vet inte riktigt vart hon är..." uppdaterat söndag 8.04 från mobilen

"... har en lite risig mage idag." uppdaterat onsdag kl 11.10

"... kommer nog aldrig mer få gå på firmafest efter igår" uppdaterat lördag kl 15.12

"... har klamydia. Vissa av er bör nog testa er. Ni vet vilka ni är!" uppdaterat fredag kl 10.34

"... valde idag "In The Name of Love" som duschsång" uppdaterat onsdag kl 21.13

Där sitter dom. Med jättemegafonen mot privatlivet och oroar sig samtidigt över FRA-lagen.

Mustimalism!

2008-10-05T10:49:00.000-07:00

Det stormar, men så är det också Lisens födelsedag idag!

Jag sprang upp för trapporna till konserthusets högsta läktare i fredags och tänkte på hur skönt det är att de minimalistiska dagarna är över. Att Ane Brun, som har konsert, just för kvällen gått från att vara en singer/songwriter i singularis till 9-manna-band och 11-manna-kör. Och fina, fina Nina som öppnar för henne håller sig med tre trummisar. Jag sitter högst upp till vänster och låtsas att jag dinglar med benen. Några av de finaste konserterna har jag sett högt upp från sidan.

Och jag tänker samma sak igen när jag sitter omgiven av röd plysch på Le Rouge med Jo till höger och en cocktail vill vänster. Garderobiären går omkring och ser ut som ett kärleksbarn avlat av en cirkusartist och en bordellmamma. Sorti avskalad lounge, entré mustimalism!

Mer, säger jag! Vi satsar på klänningar som ser ut som gräddbakelser, gotiska katedraler och droppstensgrottor i papier machée! Som om det inte fanns nån morgondag och inte nån finanskris...

Månd-Onsd

2008-10-01T07:31:00.000-07:00

Veckan hittills - i punktform:

* Varför tror vuxna människor fortfarande att man får grön gubbe snabbare vid övergångsställen om man trycker på knappen flera gånger och gärna intensivt?

* Roligaste barnteckningen på ett kontor hittills; en inramad teckning av en streckgubbe och en tillhörande spretig handstil som under gubben skrivit "Pappa e elak"

* Squashracket måste vara ett av de roligaste orden. Skuåååssshhrakkett. Skuååssshhhrrrakkett! Prova!

Mr Eagle

2008-09-28T09:19:00.000-07:00

Under en sen middag i veckan på Café Nero med Anno och Hampan sitter en man vid bordet bredvid och sneglar fundersamt på oss. När vi reser oss för att gå stannar han Hampan och säger:
- Ursäkta, jag tycker att jag känner igen dig. Jobbar du möjligen på P3?
- Neej...det gör jag inte...tyvärr, svarar Hampan lite överrumplat.
- Hm, nähe... men var du på P3 Guldgalan då?
- Eh...nej, inte det heller.
- Men spelar du musik, så att du kanske varit och spelat på P3?
- Nej, men jag ringer ofta in till deras tävlingar, svarar Hampan och det är precis sant - han har vunnit både en rosa p3-tischa och en p3-live-skiva bara under det senaste halvåret.
- Jaha, till Christer då eller? fortsätter mannen
- Näe, mest Morgonpasset.
Jag yr omkring bakom, men ser hela scenen utspela sig, och nånstans här i konversationen slår plötsligt kopplingen till mitt bildminne till och jag inser att mannen är självaste Peter Örn, Sveriges Radios förre vd. Hampan har fullt upp med att ta sig ur den här förvirrade resonemangslabyrinten och frågar:
- Jobbar du på radion?
- Näe, jag har slutat. Kör eget nu och åker runt och föreläser...

På nåt sätt lyckas vi till slut sätta punkt. Mr Eagle vecklar ut sina långa ben, reser sig och håller upp dörren för oss och önskar en fortsatt trevlig kväll.

Äta eller ätas

2008-09-23T09:25:00.000-07:00

Ibland tittar jag in här om dagarna och kollar om det står nåt nytt. Det gör det inte. Sorry om förra inlägget var lite wacko, men tåg gör sånt med text.

Jag försöker hinna ifatt mig. Jag springer och springer, men så fort jag ser ryggtavlan på mig så viker den av åt nåt håll och då tappar jag siktet igen. Men av trafiken i min inkorg och telefon att döma så verkar det som jag får saker gjorda.

Hemvändare

2008-09-17T12:09:00.001-07:00

Jobbturnén har nu tagit mig till min allra första hemarena - Falun. Ingen hotelldöd här inte, bland föräldrar och undulater. Som tre vuxna har vi nu bott under samma tak och gått till olika jobb på morgnarna. Jag höll på att ta bussen till Lugnetgymnasiet av bara farten, inte minst eftersom jag i lördags återsåg de gamla klassisarna på en återträff. Alla hade plötsligt blivit vuxna och kunde middagskonversera,hjälpa värden, diskutera CSN-avbetalning och påpeka "vilket oerhört trevligt initiativ detta var".

Männskorna i Falun ser så hälsosamma ut, har jag tänkt på. Det frasar om goretexplaggen och kinderna är röda. Det springs milar och laddasinför vasalopp. Som bygdens dotter har jag har fallit in i mönstret och satte nytt pers i elljusspåret igår och promenerar till kunden. Ändå blev jag utstirrad imorse längs promenadvägen av de jag mötte. Det måste vara avsaknaden av goretexplagg, jag borde tagit skidjackan och skippat mina Allan Greenspan-brillor.

Nu sitter jag på tåget på väg tillbaka till den lite mer tätbefolkade civilisationen. Tre telefonsamtal har jag hittills överhört:
1. En äldre stockholmsdam som skrattande berättade i luren att bridgepartiet igår gick fullständigt åt pipsvängen - hon förlorade 100 spänn.

2. En man som ringde sin dotter för att höra hur hon har det på nya utbildningen till flygledare, han konstaterade lättat att det ju låter som hon har det riktigt bra!

3. En småbarnsmamma som är på väg hem från jobbresa, på oerhört dåligt humör, som pratade skit om alla sina idiotiska kollegor och sin dumma sambo. Hon ska till IKEA imorron.

Den sistnämnda kommer sen ösa galla över den otroligt irriterande tjejen som satt mittemot och knappade på sin laptop och åt onödigt mycket godis.

Ej okej

2008-09-13T01:10:00.000-07:00

Här är den amerikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin i form av actiondocka. Hon är alltså utvald till kandidat på sina politiska meriter. Och nu undrar jag - vad är grejen med dockans Britneyoutfit? Det är tydligen så att när en kvinna väl kommer in bland de politiska högdjuren (nåja...) kommer hennes avbilder att visa magen.

Två steg fram och ett tillbaka.

La Dolce Vita

2008-09-11T13:24:00.000-07:00

Sexologen Katerina Janouch tittar ner på mig från sin reklamaffisch i tunnelbanan. Hon står där på en bild och vill tala om för mig att hon skrivit en ny bok. Den handlar om "en barnmorska med 4 barn och man, som lever ett vanligt liv. Men så plötsligt...". Så vad är det som avgör ett "vanligt liv"? Är det att man har ett yrke som många andra har? Är det att man har familj? Är det att man åker kollektivt? Att man tittar på Let's Dance på fredagar? Eller är det att man har en volvo?

Jag tror inte jag känner en enda person som lever ett vanligt liv. Även de som sitter inne på alla svenssonparametrar har alltid nåt extraordinärt - en talang, ett intresse, en väl inarbetad humor, en lite vimsig men uppfinningsrik vardag, en tillbakalutad läggning, ett galet livsprojekt, en blyg men trygg relation till andra, en kreativitet som sprutar ur öronen eller en förmåga att verkligen se. Och det är väl ändå just våra specialeffekter som tar oss genom ledan, mellan varven. Så vem är Katerina att måla upp andras vanliga liv? För en barnmorska med fyra barn och en man borde tillvaron vara som ett enda fyrverkeri av stora händelser och upplevelser, så att det där plötsliga knappast kommer som en chock.

Men det är tydligen tillräckligt för en sexolog att avfärda som lite väl alldagligt och inte så hisnande direkt. Och det är ju enkelt för henne. För sexolog är ju inte så... vanligt.

Juana Deriba

2008-09-09T11:58:00.000-07:00

När en av Japans alla 127 miljoner invånare visar sina nära och kära bilden han tagit på frukostbuffén på SAS Radisson från deras resa till Riga, kommer de mitt i bilden att se en ung dam med något vilt i blicken. Det är jag som står i pepitarutig kjol och Hopekavaj och försöker bärga så mycket mat jag kan för att klara mig genom dagen. Det är fjärde året på raken jag är här på jobb och börjar greppa upplägget nu. Lunchen består oftast av nån sorts odefinierad gryta som lokalbefolkningen dricker kefir till. Idag serverades dock överkokt pasta med ölkorv till. Kundens kontor luktar fortfarande svett (jag vet att det är många gamla trogna bloggläsare som undrar just det) och syret tar slut kring 14 på dagarna. Så det gäller att ladda med frukt och äta choklad som en nydumpad för att inte bli självmordsbenägen.

Men Riga by night är fint och gott. Liksom jobbsällskapet. Mia som bodde på samma hotell för några veckor sen tycker att det påminner om pantertanter på nåt sätt. Och jag kan nog hålla med.

Till sist: Jag undrar om det finns Borsjtj på varma koppen här. Tänk ändå, "Varma Koppen Borsjtj". Det vore nåt.

The roof is on fire

2008-09-04T13:02:00.000-07:00

Clarion Hotel i Helsingborg bjöd på drama i år. Kl 06 gick brandlarmet. Ut på trottoaren strömmade hotellgäster med ögon som streck, rufsigt hår och felknäppta skjortor. Bryskt skrämda ur sängvärmen. Det var förstås falskt alarm. Där stod jag huttrande i morgondiset i chinos, oknutna sneakers, pyjamaslinne och tröja och funderade över vad jag hade fått med mig ut. Handväskan, iPoden och - jobbdatorn! Är det alltså vad jag räddar ur ett potentiellt brinnande hus? Jobbdatorn?!

Med faran blåst över tänkte jag på att det finns något sårbart och väldigt charmigt över nyvakna människor med kuddfrisyrer och grisögon. En påminnelse om att vi alla är lika ändå.

Sthlm i mitt hjärta

2008-09-01T12:37:00.000-07:00

Igår när taxin rullade in i ett Stockholm i nattljus slog det mig att just denna dag har jag bott här i exakt 10 år. 10 år! Det innebär enligt nån form av oskriven regel att jag får kalla mig stockholmare på riktigt. Men dä vill du väl ändå intä? säger mina gamla dalmasar nu. Jo, faktiskt. Jag älskar den här stan och hoppas vid Gud att jag aldrig behöver flytta härifrån för nån längre tid.

Att glåporden haglar över en när man pratar om Stockholm som hemstad har jag vant mig vid. Kollegorna från lokalkontoren under kongressen frös ut kollegorna från Stockholm vid middagssittningarna, andra betonade noga i gruppdiskussionerna skillnaden mellan landet och stan. Vännerna som bor kvar på landet eller flyttat tillbaka hittar på alla möjliga öknamn för stan och till och med släktingarna hånar mitt val av hem. Ändå har jag aldrig på 10 år mött stockholmare som pratar illa om landet i samma utsträckning, långt ifrån. Så till slut tröttnade jag under en släktfylld bröllopsmiddag i somras när elakheterna gick på repeat, och sa att det bästa med Stockholm är att man slipper alla töntiga lantisar. Det var förstås ljug, men likförb skönt. Det bästa med Stockholm är ju egentligen vattnet, myllret, pulsen, ljuset, nyfikenheten och den uttryckliga längtan till att komma vidare.

Eller som Jocke Berg säger: Ni kan skratta om ni vill, Håna oss - Vi rör oss, ni står still.

The Office - greek style

2008-08-26T06:15:00.000-07:00

Ok, ett snabbt Hej! The Office är på en grekisk ö på kurs och konferens. 1100 männsker.

Vi har suttit på kurs om hur man håller effektiva möten. I två dar har vi gjort det nu. Imorron blir det nån annan typ av effektivitet. Viktigt, effektivitet. Och Mål. Viktigt. Och kvalitet. Oerhört viktigt.

Vi äter buffé också. Och så badar vi och minglar. Ibland samtidigt. Så småningom ska vi dansa.

Det kanske låter lite raljant detta, men det är det inte alls. Men ni skulle nog fnissa lite om ni var här.

There'll be days like this

2008-08-22T13:33:00.001-07:00

Efter att ha väckts kl 4.50 och pallrat mig ut till Arlanda står jag vid gaten till Helsingforsflighten kl 7 och funderar över meningen med livet. Och upptäcker att jag tittar rakt på min första tonårskärlek. Som tydligen också ska till Finland i affärer. Vi har av allt att döma blivit vuxna båda två, men inget blir sagt.

"Talar du svenska" frågar jag några gånger under dagen och får oftast "Nej, English" till svar. Så några timmar senare säger jag "The airport, please" till taxichaffisen och börjar resan hem. Han får ett telefonsamtal och jag tänker att finska är det konstigaste språket efter holländska. Sen ringer jag Anno på The Office och berättar om morgonens märkliga sammanträffande. När jag lägger på säger taxichaffisen på klingande finlandssvenska:
"Jaså, det är en stockholmstjej som sett sin gamla flamma på flyget imorse!"
Jag skrattar åt hans fullständigt ogenerade överhörande och sen berättar han om liknande upplevelser han haft av att se gamla tjejer. Och att han en gång mötte en lumparkompis på Kanarieöarna 1972. Och till sist att han en gång åkte till St Petersburg - och aldrig mer eftersom "inget gott kan komma från det landet".

Helsingfors flygplats är vidsträckt och till slut får jag sjunka ner med ett glas rött och DI Weekend, som fredagsseden bjuder även i Finland. Runt platsen snurrar en kramig familj med stiliga 20-something söner med drag som skulpterade i marmor. Och en lite lönnfet man i grå kostym som pratar i telefonen han har tryckt mot örat samtidigt som bluetoothmanicken sitter fastklistrad på det andra örat. Jag hör honom säga "tropikhjälm och dry martini" in i luren innan han vrålskrattar.

Väl hemma läser jag Gradvalls intervju med Sophie Zelmani och lyssnar på Van Morrison. There'll be days like this.

Mr Vain

2008-08-20T13:32:00.000-07:00

I fredags hörde jag Carly Simons helt fantastiska You're so vain, I bet you think this song is about you och insåg att jag hade glömt den. Kolla utmärkt klipp med den här, i lila ljus och galet snygga outfits.

Den blev en dunderhit 1972 och genast startade spekulationerna om vem sången faktiskt handlade om. Vem var det som var det hon skrivit om som var så självupptagen och som säkert direkt trodde att låten handlar om honom? Carly hade romantiskt förflutet med Mick Jagger, Warren Beatty, Kris Kristofersson och Cat Stevens, vilket ju är ett hyffsat track record, och det gav bara mer bränsle åt spekulationerna under tiotals år. Till slut auktionerade hon ut hemligheten i en välgörenhetsauktion. Vinnaren fick sången framförd och svaret viskat i örat. Han fick också tillåtelse att ge världen en ledtråd. Ledtråden bestod i att namnet på personen sången handlar om innehåller ett A och ett E. Och kanske också ett R. Det lämnar i så fall Mick Jagger och Warren Beatty.

Till slut kunde Warren Beatty inte hålla sig längre utan sa, en gång för alla: "Let's be honest. That song was about me."

Flicka med klass

2008-08-17T13:40:00.000-07:00

Imorron börjar Lisen skolan. Med rosiga kinder, spänd förväntan och väskan full av begåvning kommer hon stå där utanför porten och känna en ilning genom kroppen. För i ett land med skolplikt är det ändå inte så vanligt att man kommer in på Berghs Grafiska Designutbildning. Inte så vanligt alls faktiskt.

Jag är så stolt så jag spricker. Och lite vimmelkantig av hela resan när jag tänker på hur jag grävde fram henne under alla arbetsprover för att bjuda på lite morotskaka en regnig söndag i maj och hur hon lurade mig med sin ledsna röst innan hon skrek ut antagningsbeskedet på telefonsvararen.

Det blir pirrigt. Även på The Office ett stenkast bort.

Ladykillers

2008-08-12T13:19:00.000-07:00

När flickevännerna träffar nya killar vaknar en instinkt i mig som får mig att vilja ta den lyckligt lottade pojken åt sidan, lägga en tung hand på hans axel och säga:
- Min vän, jag hoppas du är medveten om att om du sårar henne, så skjuter jag dig. Och om jag en endaste gång får ta fram kvasten för att skrapa upp henne från golvet så kommer du hitta ett hästhuvud på din kudde. Välkommen in i gemenskapen.

Mafiasa eller Big Mama, kalla det vad ni vill. And hey - be careful out there!

Glada dagar alltid

2008-08-10T08:39:00.000-07:00

Här är min fina voodollprinsessa Lalita, hon är min nya nyckelring. Jag har fått henne av fru Anna i presang. Hon sägs ge ägaren en oemotståndlig dragningskraft. Och jag märker hur hon börjar värma upp. I veckan drog hon bland annat till sig plånboken och nycklarna som jag blev bestulen på under den glada födelsedagsefterfesten på F12 - däremot har inte jobbtelefonen kommit tillbaka, så hon behöver nog kalibreras lite till.

Det har blivit mycket dans på verandor. Igår sviktade trädäcket under fötterna till den blöta livebandsdansen i skärgården.

Glada dagar drar hon till sig, voodollprinsessan. Alltid.

Inget regn på min parad

2008-08-05T03:28:00.000-07:00

Oj, det va bra dagar. Nu fortsatt ledighet med skillnaden att jag jobbar lite först om dagarna. Det är lövli.

På min väg mot världsherravälde kommer jag imorgon bli ett år äldre. Allt går enligt planerna. Och alla bloggläsare, kända som smygtittare, är välkomna till Debaser Slussens uteservering (inne om regn) för trevligt häng i all sin enkelhet från halvniosnåret. Jag har en röd nejlika i knapphålet. Typ.

Runns finest

2008-08-01T08:51:00.000-07:00

Det var längesen jag busbadade, tänkte jag på när jag hoppade bomben från bryggan tillsammans med kusin Nicco (inte heller han barn). Busbad är bra för själen.

Jag har nog landets coolaste kusiner tror jag. Åker wakeboard som om de fötts med en bräda på fötterna (oh, akta för bilder i huvudet nu) och Mallan kan köra båt och skoter som en hel karl. Jag pyser av stolthet medan jag agerar funktionär, fotograf och fikaansvarig.

Lantmåttet rågat nu, känner ett stråk av längtan till stan. Och till vännerna. Och lite efter nya Batman också när jag tänker på det.

Brevet från kolonin

2008-07-23T15:21:00.000-07:00

Älskar nyhetstorkan. I huvudet. Varvar böcker, kaffe, filmer, god mat, bra viner, sol, skog, regn och promenader. Och tänker sakta och utspritt under äppelträdet.

Det blev ingen sommarflox på kolonin i år, för haren åt upp all knopp redan i juni.

Senast googlade:
Marisha Pessl (Kan inte sluta fundera på hennes bok - Zadie Smith möter Donnie Darko.)
Aaron Sorkin (Äldre än vad han ser ut. Trivia: fick manuset till Schindlers List skickat till sig för att hjälpa till och "fila lite" på det)
Philip Seymor Hoffman (Snäll, men "unapproachable on set")

Ostar är det nya svarta i livsnjutarfamiljen. Och undulaterna viner runt huvudet, för mätta och bekväma för att inse att fönstret råkat stå öppet. Ääh, säger de, varför flytta?

We're from Barcelona

2008-07-18T07:27:00.000-07:00

En gruppkram på Arlanda, sen var de borta. Mina 3 underbara och drop-dead-gorgeous señoritas som Gud sannerligen inte glömt.
- Är alla chicas i Sverige guapas, frågade taxichaffisen.
- Si, sa vi.

- Only men, sa dörrvakten på gayklubben.
- Va!? Vilken diskriminering, sa vi.
Men blev sen dirigerade vidare dit vi var välkomna.
- Hola, sa Sito så fort vi klev in och tog oss och Taiwan under sina vingar.
- Four straight women taking the lead to a gay club with us two gay guys. We should be ashamed of ourselves, sa Taiwan och tittade skrattande på oss när vi seglade vidare.

Oh, det var semestern som innehöll allt, inklusive ett åskväder, Duffykonsert, Juanita i high heels, gangstas i sina bästa outfits på hiphop-golvet kl 4, Char som dansade och sjöng, Karin Alvtegens utmärkta Skugga, billig Cava, Navid vår nya läskförsäljande strandkompis, rebajas överallt, en naken man på ett torg, ett underbart konserthus i Modernistastil, Erina under samma täcke och frukost, cervesa och nattmacka på balkongen. Olé!

Eviva España!

2008-07-07T12:47:00.000-07:00

Solen sken iallafall när jag gick med flickevännerna och såg SATC - i rutad klänning med glassfärger och med röd Mer och rosa sugrör.

Men vem bryr som om regn när man ska till Barcelonalalalala... Sist jag var där plankade jag in på Sagrada Familia och avstyrde ett bråk på en nattklubb. Den stan har oanade möjligheter.

No es un montecargas, por favor!

Bloggpost 100

2008-07-04T02:09:00.000-07:00

Titta ner, det är mitt liv du står på! Sa jag.
Sen tog jag semester.

Flicka på gränsen till sammanbrott

2008-07-02T06:26:00.000-07:00

Ta mig samman, nån snälla! Samla ihop mig och sätt mig under ett parasoll med en kopp kaffe. Stryk mig lite försiktigt över håret och säg Det ordnar sig.

Det är presemestersjukan. Då blir det såhär. Det fräser om The Office. Gubsen påpekar på telefon hur upptagna de är eftersom de är så viktiga. Jähjäh... Och det fräser om kunderna också och min långa stubin känns plötsligt som dränkt i bensin.

Så slår fritiden ut i full blom och vartenda steg känns så väldigt, väldigt mycket. Översköljd av tillvaron och genomblöt. Håll ut, säger jag och slår mig på kinderna och kniper ihop ögonen.

Vill du ha plusmeny till det?

2008-06-29T12:44:00.000-07:00

Det här var helg extra allt. Det började med att en smålänsk barcelonabo ringde hipp som happ och befann sig i kvarteret, inte bara i stan, och ville öla. Med nästa gäster tänkte jag att det var lika överväldigande att äta ett skrovmål ribs som att därpå se underbara Hairspray - fast på lite olika sätt. Extra allt.

På lördan tog jag en förälder under varje arm och gick på Kent på Zinken. Bandyarenor är så fina. Med dämpade vantapplåder, andedräktsmoln och rosiga kinder på vintern. Och på sommaren konsertbesökare med sommarjackor, stickade tröjor knutna över axlarna och herrar i snaggade kollofrisyrer. I trängseln stångade sig en full och enbent man fram på kryckor, sjungandes till Jocke Berg. Extra allt.

Och tänk, det var fler söndagsflanörer än vanligt att kryssa bland i löparspåret längs Årstaviken. Och när jag tog med mig Paul Auster för att äta lunch vid Katarina Bangata blev vi överröstade av tre 25-åriga kvarnenbrudar bredvid, som med munnen full av hälsotallrik skränade:
- Alltså jag skulle vilja va chef så jag fick sparka folk!
- Nja...jag skulle vilja ha makten att göra det bara
- Nej, jag skulle verkligen vilja sparka folk. Fast alltså bara typ dryga. Inte snälla.

Innan jag till sist hann med såväl Almodovar som EM-final.

Extra allt.

High on life och vingummin

2008-06-26T06:23:00.000-07:00

Det blir en sommar på speed. Jag känner det komma. Jag sover sällan, men är desto vaknare. Det kan också vara sockerchocken som sitter i från alla taxfreevingummin.

Jag trodde ju igår, när jag gick hem hungrig på gränsen till självmordsbenägen, att det skulle bli hemtjänst och sen ett hopfallande framför semifinal/Hairspray. Det slutade med att det mitt i natten susades hem genom södernatten bakpå en vespa (tack!) i silverhjälm. Innan dess hade det ramlat in vänner i lägenheten lite hursomhelst, det hade köpts lägenhet i Spanien (-ish), det hade vandrats ut lite otippat och det hade träffats Trevliga - nya som gamla (hej!).

Nu tänks det på semester, det ritas och det lyssnas på Kate Bush (tack!).

Paulun, eat your heart out!

2008-06-24T08:01:00.000-07:00

Alltså, Prag. De har fattat grejen. Kolhydrater är the shit. Egentligen, vem behöver protein när det finns kolhydrater!? Jag rapporterar från en lobby med pivo och grillchips en masse. Igår fick vi "tradizional check dinner witt tradizional muzick and danzink" och det innebar en hel del knödel, strudel och - öl. Det är tur jag inte bor här, ety det skulle sluta med att rann öl ur öronen på mig. Och utöver det är det förstås så mycket wienerbröd och strudlar och efterrättsbakelser att GI-mätaren slår i taket redan när man kliver in i frukostmatsalen.

Syre verkar däremot inte vara tjeckernas grej riktigt. ACn i konferensrummet är så dålig att det skulle få även ett dampbarn att somna och Prag verkar vara den sista bastionen att plocka för anti-rök-mobben. Luft verkar generellt inte så viktigt. I alla fall inte att döma av att det går 700 000 bilar på stadens 1.2 miljoner invånare.

Men nu - hem till bulgur och pripps blå. Hm.

Pivo

2008-06-22T12:23:00.000-07:00

Hej från Prag. Igen. Här är 30 grader varmt och inte en vattensamling att doppa tårna i så långt ögat når. Tur då att vi ska sitta i luftkonditionerade konferensrum och lära oss saker. Det ryktas även om en gemensam guidad busstur imorgon. Oh, joy!

Prag är bra, för här finns ingen Timotej eller Gråbo. Hence, inte så mycket nysningar.

Midsommar var fint, om ni undrar. Jag väcktes av ljudet av staden som vaknade till en dag av sillar och nubbar. Drog på mig sommarklänningen och promenerade till stan för sillunch på Djurgårn. Och grillade sen på innergården med tillhörande McDonald'ssalla, rosé och jordgubbar. Och hey - det är inte fy skam. Landet sparas till annan gång.

R.I.P Esbjörn Svensson

2008-06-16T11:42:00.001-07:00

Mitt i yran och sommaren har det bränt bakom ögonlocken hela dagen av Esbjörn Svenssons plötsliga bortgång. Det är nåt så onödigt och obönhörligt över den förlusten. Och djupt orättvist, naturligtvis. Ständigt denna orättvisa. När ska man kunna förlikas med den, det undrar jag.

Den minnesgode bloggläsaren minns nog det här. Det är så märkligt allt.

R.I.P Esbjörn Svensson.

JA!

2008-06-15T11:53:00.000-07:00

Dessa helger i klänning och högklackat. Me loves it. Jag gick från jobbets sommarfest in i den underbara bröllopsyran på Dalarö. Här kommer ett sammandrag:

Outfit:
The Office: Sommarklänning från Vero Moda, skor från DinSko
The Wedding: Festklänning från Dagmar, second-hand-skor från London

Humör:
The Office: Uppsluppen på gränsen till schlagermässig
The Wedding: På bästa festhumör och samtidigt lyckligt rörd

Stämning:
The Office: Firmafestlig
The Wedding: Yrig och bubblig och kär!

Band:
The Office: Ett gäng tvålfagra killar som kallade sig Mensroom och av nån anledning kände sig nödgade att betona sin heterosexualitet som nån form av skämt i början av framträdandet. Föll sådär ut hos en politiskt korrekt publik med en HR-avdelning med hyllmetrar av planer i genusperspektiv.
The Wedding: Ett glatt gäng polacker med rytmen i blodet och sväng i höfterna, som antingen träffats i skolan eller i fängelset - enligt kantorn(!)/kapellmästaren.

Dans:
The Office: Otippat nog var det killarna från Financial Advisory som vispade upp dansen ordentligt, framförallt under Disco Inferno. Travolta, eat your heart out! Burn Baby Burn dunkades det och sannerligen rök mitt ena axelband på klänningen all världens väg...
The Wedding: Virvlande steg till polackerna och långa tåg genom lokalen till Ska vi plocka körsbär i min trädgård. Själv hade jag nog mina bästa moves till Markoolios Ingen Sommar Utan Raggae.

Snyggast:
The Office: Partnern som kom utklädd till ängel - utan att det var nåt tema! (Och ja, det var en hon)
The Wedding: Underbara och too-good-to-be-true Anna och Linus.

Till sist vill jag be att vi alla reser oss upp och utbringar ett fyrfaldigt leve för kärleken - och finaste brudparet Anna och Linus! Leve de! HURRA HURRA HURRA HURRA!

Sommarmode

2008-06-11T13:53:00.000-07:00

Egentligen handlar ju allt om stil. Det började med att statsministern satt i studion och fick dra på sig en sverigetröja. Jag hade förstås hoppats att han skulle få en sån där keps med två händer som klappar om man drar i ett snöre, menmen. Sen kom Lagerbäck in på stadion i kostym! Det var då vi förstod att nåt stort var på gång. Sen satte Zlatan ett mål av det gyllene snittet och kommenterade det hela på presskonferensen med att säga "Jag väggade mot Henke och när jag tittade mot mål så såg jag att det det var läge i vänstra krysset - så då placerade jag bollen där." Lika enkelt som elegant, alltså...

Den enda som inte riktigt greppat det här med stil är förstås Petter Hansson. Men det gör inget. Köttiga backmål är lika inne...

Säger såhär...HÄRLIGT, UNDERBART!

2008-06-10T06:37:00.000-07:00

Det ryktas att min far gått till sitt The Office iklädd Sverigetröja idag. Önskar jag kundet. Min chef har blågul slips och manchettknappar med tre kronor. Lite mer... subtilt.

Det är som gjort för att få hjärtinfarkt ikväll, alternativt hjärnblödning av att Andersson spelar från start. För den händelse att det blir så vill jag tacka för den här tiden och säga att jag älskar er alla!

Gött

2008-06-07T14:02:00.001-07:00

Äntlich! Fotboll. Och allt därtill. På måndag ska jag åka ner till Kungsan och ställa mig och hoppa upp i bild och vinka bakom Tv4:s provisoriska studio, så som kidsen gör i Lilla Sportspegeln. Och skylt ska jag ha. "Hej Mamma!" ska det stå på den.

2008-06-05T01:57:00.000-07:00

Det är så konstigt. För de senaste kvällarna har jag fått den här låten på hjärnan precis när jag ska somna. But why, undrar jag. Älskar för övrigt de första raderna i låten:

She was barlely sixteen
and too young to be drinking wine
She belonged to a man with a car,
the agressive kind

Och då undrar man ju förstås; vilken av dem? Är det mannen eller bilen som är av den aggresiva sorten?

Aah, never mind. Igår mötte jag Neneh Cherry på väg till jobbet. Hon var cool som vanligt, jag var businessklädd som vanligt. Tänkte på en intervju jag läste med Titiyo, som ju är min gamla tonårsidol, där hon beskrev hur jobbigt det varit att leva och verka i skuggan av en så tidsdefinierande och epokskapande syster (Neneh). Och hur hennes egen skiva Come Along, som sålde monstruöst för några år sen, mest var sprungen ur en rädsla att va den sämre. Jag tänker att rädsla för att misslyckas måste vara den sämsta drivkraften för allt konstnärligt uttryck. Sluta gnäll och hitta på nåt eget istället, kan man tycka. Men nu säger hon också att hon blivit förlöst av att komma till Malmö. Och av att jobba med Goran Kajfes.

Malmö och Goran, det är svaret på mycket det.

Midsommarstången får helt ny innebörd

2008-06-03T07:52:00.000-07:00

Poledancing är det nya svarta, mina damer och herrar. Värsta trenden i Hollywood och en utmärkt möhippeaktivitet, visade det sig i lördags. Den blivande bruden och hennes möhippefölje har ännu idag ont på de mest märkliga ställen efter lördagens dödsföraktande övningar. För det är sannerligen ingen barnlek att svinga sig graciöst runt en stång! Instruktören var lika vältränad som skicklig (och helt påklädd, om nån nu trodde nåt annat). Och dödligt seriös med sin sport, fick jag erfara när hon vid ett tillfälle spände ögonen i mig, höjde ett finger och myndigt sa:
- Inte slarva!!!

Den blivande bruden var förresten en riktig naturbegåvning och upptäckte en ny (väl, anna?) sida hos sig själv. Nya karriärvägar öppnar sig överallt och på de mest oväntade ställen, hennes arbetsgivare bör ställa sig på tårna!

Vem vet

2008-05-29T06:39:00.000-07:00

Sommarvädret plockar fram bossan i mig. Bossakungen Astor, if you will and know your galenskaparkaraktärer. Jag började med Astrud Gilberto imorse och tänkte på soliga verandor och glada skratt. Sen gick jag vidare till Lisa Ekdahl som i 29-årsåldern träffade musikern Salvador Poe på ett plan till Indien. De mediterade vid Ganges och blev blixtkära, gifte sig och fördelade tiden mellan Södermalm och New York. Lisa Ekdahl sings Salvador Poe heter skivan där hon sjunger hans musik - så fjäderlätt, så förälskat och så bekymmerslöst.

Se den här videon där hon är så fin i rosa klänning och han spelar gitarr och kemin mellan dem är galet härlig. Och så det här klippet där de gästar Luuk och klacksparkar en liten sång och han säger "Tack så mycket" på styltig svenska.

Den första svenska fras han lärde sig lär förresten ha varit "Får jag låna din blus?"...

Växlande molnighet

2008-05-27T05:16:00.000-07:00

Jag undviker aftonbladet idag. De och deras artikelserie om människor som inte kan kontrollera sig när deras bebisar skriker. Klarar det inte. Problematiken vet jag naturligtvis inget om, men oavsett känns det som ett slag i ansiktet när vi haft orosklumpar i magarna över en liten kille som fått en komplikationsfylld entré till jordelivet. Där visste vi inte ens om han skulle klara sig så långt som till att skrika nätterna igenom och reta gallfeber på sina föräldrar. Det var dagar vid randen av en avgrund, med hjärtat och bönen i halsgropen. Men. Med den goda prognosen ser vi framåt. Och tänker på hur det skiftar. Hur vi mitt i allt det jordiska ömsom gråter.

Och ömsom skrattar. Som i lördags på utedebaser när en ganska så förfriskad tjej lutar sig fram till vårt gäng och säger:
- Alltså, jag är på min möhippa!
- Ååhh jahaaa, hurra för dig, jublar vi och frågar var hon har sitt möhippegäng
- Här, svarar hon och pekar på... en kille som står bredvid henne!
Vi skrattar lite förvånat men när det visar sig att resten av gänget blivit trötta och gått hem och lämnat den blivande bruden åt sitt öde i stockholmsnatten anar vi ett stråk av besvikelse i hennes röst. Då är vi förstås inte sena att rycka in och blir spontant hennes nya möhippegäng - tillsammans med den heta Möhippekillen förstås (och han är otippat nog inte gay!). Hennes enda kvarvarande möhippare. Vi har förstås rasande trevligt. När jag försöker svara på vad jag jobbar med säger Möhippekillen:
- Aah, du är handelstjej va?
- Nejnej, svarar jag och viftar jag avvärjande
- Men du är väldigt söt, säger då - den blivande bruden(!).
Jag tackar och rodnar förstås klädsamt och efter en stund bestämmer Möhippekillen att det nog är dags för dem att gå. Den blivande bruden, som vid det här laget hunnit bli ganska så på örat, tackar för en trevlig kväll och det sista som händer är att hon tittar rakt på mig och säger;
- Och du, jag gillar verkligen snygga tjejer!

Jaha, så bra! Lycka till den 12:e då, tjejen! Hej med dig! Kvar står jag och undrar hur det är möjligt att plötsligt liksom bli möhippa och bli stött på av den blivande bruden medan en het möhippekille står en meter bredvid... Bara i Stockholm, och bara på utedebaser.

"Nej, jag ska mata akvariefiskarna"

2008-05-22T07:23:00.000-07:00

Kollegan är på möte hos en kund med en kontaktperson som hon träffade för första gången i veckan. Han är chef och är således (givetvis) man i medelåldern. Hon är 25. På väg ut genom dörren hejdar hon sig och säger:
- Just ja, en sak till...
- Är det nu du ska fråga om vi ska äta middag på lördag, för det kan jag nämligen! säger han innan hon ens hunnit avsluta meningen.

Nej inte direkt, för du är en old fart och vi är verkligen inte ens på det skojstadiet och det här var ett proffisionellt möte fram till precis nu. Säger hon ju inte utan styr elegant undan den inviten, vilket var den andra i ordningen bara på det mötet.

Oh, the joy of mansdominerade företagskulturer...

Det nya svarta

2008-05-19T07:33:00.000-07:00

Ibland tänker jag på hur det känns för alla miljöaktivister som försökt ta sig fram med sitt budskap om klimatproblem under årtionden. Som cyklat till jobbet och handlat kravmärkt långt innan de glossiga magasinen hakade på "trenden". Jag undrar hur de känner nu när varenda människa predikar om kranvatten och företagen lovar rättvist guld och gröna skogar. Känner de "ÄNTLIGEN!" eller är det på väg att ta en form som de inte gillar? Eller är det kanske rent av så att de känner sig lite bestulna på sin rättrådiga image nu när det blivit allmängods? Som när hela landet plötsligt kramar ihjäl ens gamla favoritband i Allsång på Skansen.

Det undrar jag när jag står med tandborsten i munnen och hör Tilde och Trendexperten på Nyhetsmorgon Söndag diskutera presenter.

- Här har jag hittat några tekoppar på second hand, säger Trendexperten och håller upp dem mot kameran

- Jaha, men gillar folk verkligen att få begagnade grejer, frågar Tilde

- Det tror jag, det är ju bra med recycling, säger Trendexperten och petar till sina Marc Jacobs-bågar upp på näsroten

- Aaa, precis. Man kan ju liksom tala om att det är eko-tema så dom vet, piper Tilde

Själv spottar jag i handfatet och slår av.

"Vajobbardumerå?"

2008-05-17T15:36:00.000-07:00

Klockan är efter midnatt, det är svinkallt och när jag drog ner persiennen nyss sprang en joggare förbi nere på andra sidan gatan, mot parken till. Insane in the membrane, som skalden skrev.

Det blev en dag av få knop. Vackert så. Häng med extrabrorsan. Ännu bättre. Igår tog jag rygg på vännerna med kontakterna och fann mig på den kreddiga klubben. Stämningen var kissnödigare och än mer resultatfokuserad än i kön till 10-kronors-toan på Åhléns. Men på ett lite annat sätt.

Kolla in detta utmärkta examensarbete som två tjejer gjort på Forsbergs: http://www.ilandsakuten.se/

Och när ni ändå är igång, kolla mitt blandband (hurra!): www.essie.muxtape.com

Farsor på stan

2008-05-14T08:07:00.000-07:00

Yran från i helgen kom av sig lite. Stockholmarnas dyra solglasögon ligger prydligt ihopvikta i sina fodral och damernas strumpbyxor är lite tjockare igen. Men sjukhusens hudläkare drar en lättnadens suck.

Imorse kom en man från Fortum och skulle installera en ny elmätare i skåpet ovanför garderoben.
- Sitter huvudsäkringen här, frågade han och slet upp garderobsdörren.
Det gjorde den förstås. Så bra, titta gärna lite extra i underklädslådan och återkom om du har några frågor eller om det är nåt mer du vill veta!

Det är först när man förflyttar sig i stan på dagtid som man lägger märke till den stora strömmen av pappalediga som flanerar med parksolbränna. Sverige är fint på det viset. Och det är bra med fotbolls-EM.

Return to sender

2008-05-08T07:38:00.000-07:00

Igår reste sig plötsligt min jobbarkompis, vi kan kalla honom A, från platsen mitt emot och tog sig för pannan.
- Vet du vad jag just gjorde...?
- Näej...?
- Jag skickade ett mail som skulle till min flickvän fel. Till en kund.

Ohlala. En herre på ett energibolag fick alltså ett mail från min kollega som inleddes med "Hej älskling!" följt av lite praktiska detaljer om ett sängköp och vad som skulle ätas till middag. Sen avslutades det elegant med ett "Puss på dig!".

Nu råkar A vara en sympatisk och charmant ung herre, så han skrev ett till mail och klacksparkade den missriktade kärleksförklaringen mycket elegant. Mottagaren återkom på eftermiddagen, strikt affärsmannamässig, utan att kommentera det hela eller ens skriva Puss!

Sköna maj

2008-05-06T12:01:00.000-07:00

Lisen och essie hjärta Skåne! Lantluft, gödseldoft, sömn, goda middagar, felåkningar, vårsånger i Lund, shopping i Köpenhamn, loppisfynd och skaoningar. Vi gillar skaoningarna. Alla utom det fä till männska som knyckte Lisens handväska vid ettsnåret på historiska KB i Malmö. Criminality i den stan. Jotack, det märks!

Roligt också med killarna som stod bakom oss och babblade under vårsångerna i Lund på 1:a maj.
- Tänk att Robyn ska komma till Hultsfred! Helt sjukt - hon kommer ju bli utbuad av den publiken!
- Ja, typ som att ta dit Britney Spears.

Man ba whut?! Hon är ju bland det kreddigaste Sverige klämt ur sig. Var har dom hållit hus senaste fem åren? I botten på ett ölglas på nån nation, gissar jag.

Åh, 6 dagars ledighet. Krönt av mammabesök med shopping, sushi och rosé på skrapans skybar. Lyx!

Det känns som liv - det luktar vår, sjunger Jakob Hellman på stereon...

Birdie Nam-Nam

2008-04-29T13:09:00.000-07:00

Min lillebror Buster har fått en flickvän. Gullan, heter hon. Om man ska va noggrann kan man säga att de båda blivit bortgifta av mina föräldrar. En sorts resonemangsäktenskap, helt enkelt. Föräldrarna letade efter en tjej till Buster redan får några veckor sen, men fick svaret från Zoo-affären att undulaterna var restnoterade. Det var förresten kaninerna också, vilket ju är en ännu större gåta!

Iallafall. För en dryg vecka sen gjorde Gullan entré i Busters bur och liv - och det rapporteras att han är stormförtjust! Det gick lite trögt i början, de interagerade inte så mycket. Buster hoppade omkring och grejade med leksakerna och stilade i största allmänhet. Gullan satt på en pinne och var lite kyligt svårfångad. Hon spelade förstås bara, det förstår ju alla som nånsin varit i dejtsvängen. Nu lever de lyckliga i alla sina dagar och är ute på äventyr utanför buren mest varje dag...

När jag kommer hem nästa gång ska jag vara jobbigt storasyskon som retas och säger:
Buster & Gullan, sitting in a tree - K-I-S-S-I-N-G!

På begäran

2008-04-24T07:26:00.001-07:00

Kollar tubklipp med Paul McCartney. Mest från Back in the US-turnén där han är helt laid back i illasittande jeans och en röd tisha med texten "No more landmines". Inget kvar att bevisa liksom. Det är så sorgligt att han och Heather blivit så osams. Men hon klarar sig lindrit undan ändå, i jämförelse med somliga andra beatlekvinnor. Hittade roligaste kommentarsföljden under ett klipp med låten All things must pass från hyllningskonserten till George Harrisson:

dlone55
all things must pass..even these oldies but goldies and the beatles, they will all pass away!

maynesis
Yeah that's because Yoko is a complete ass.

DAVWAVE
Yoko, is an abortion.

daytripper18
I heard that John had considered getting the guys back together a lot but Yoko always told him it was a bad idea.

Nuså. På begäran: Årets vårlåtlista!

Somebody's baby - El Perro del Mar

Longing for Lullabies - Kleerup feat Titiyo

Witchita Lineman - Glenn Campbell

A&E - Goldfrapp

Downtown - Petula Clarke

Måndagsbarn - Veronica Maggio

Freedom for the stallion - Elvis Costello & Allen Toussaint

I'm Good, I'm Gone - Lykke Li

So much out the way - Estelle

American boy - Estelle

Fascination - Alphabeat

Tro och tvivel - Håkan Hellström

Sång i buss på villovägar - Håkan Hellström

Gomorron världen

2008-04-23T07:03:00.000-07:00

Aah.
Karin sa i söndags, när vi klämde ner oss i Kungsträdgården tillsammans med resten av stan, att när våren kommer så inser man hur det ju kan vara och då undrar man hur man nånsin stod ut i allt det gråa som varit så länge.

Det känns som vi långsamt tinar. Över en lunch på konserthustrappan. På moderna med konstgruppen. På härliga festen i butikslägenheten. På Tolouse-Lautrec på Nationalmuseum. På en bjudbänk utanför en resebyrå på lunchen.

Jag har hittat en så fin svärfar. Smartast på konstkursen och njutarpensionär som passar på att förkovra sig. Vi pratade om musikhistoria igår på bussen, på tal om nya projekt efter konsten, när jag sa att jag ska göra klart popen innan jag ger mig på det klassiska på allvar. Han tyckte det lät bra, "du har ett långt liv framför dig, du har gott om tid!". Ja, det är tur eftersom jag tänker snärja din son, sa jag. Inte. Men jag tänkte det.

Fredagsliv på pinne

2008-04-18T14:35:00.001-07:00

Uj ändå. Oväntade kvällar. Det är the shit. Det var upplagt för en lugn hemmakväll med Breakfast at Tiffany's och smågodis. Det blev istället AW på Mården med grabbarna och sen med samma sällskap vidare till långsittning på Andalucia med alla tapasrätter utom 6 och två flaskor av husets röda. Till tonerna av akustisk gitarr och skedspel av såväl lambada som Juanes. Ni hör ju, det blir inte bättre än så.

Sen gjorde jag sällskap med alla märkliga männskobarn som åker kollektivt på fredagkvällar. En pruttfull kille med bajenhalsduk som drack nån apelsingul vätska ur en syltburk och en övervintrad straight edge-tjej som frågade sin kompis om han kände till bandet Nada Surf. Oh hjälp, tänkte jag, jag måste ha hamnat tillbaka till 90-talet! Ända tills jag i DI Weekend läste Gradwalls recension av Sanna Nielsens platta och förstod precis hur den låter utan att ha hört den. Betänkte en stund Gradwalls genialitet. Jag skulle vilja va han. Min kompis Erika vill va Mariah Carey.

Wax on Wax off

2008-04-15T02:14:00.001-07:00

Det är så konstigt. Varje morgon senaste veckan har jag vaknat med låten Woulda Shoulda Coulda på hjärnan. Stört. Kanske var därför jag glömde luren hemma imorse och fick vända.

Var var jag? Jo! Bussdramat! Se nedan:

Scen: På fyrans buss en vardagmorgon kring 8. En man kliver på den fullpackade bussen och klagar. Han frågar högt om någon sitter på en handikapplats. Två personer reser sig omedelbart och lämnar plats. På väg dit tycker mannen att en tjej i gymnasieåldern inte flyttar sig tillräckligt snabbt, så han bestämmer sig för att skälla på henne och knuffa henne. Det skulle han inte gjort, för då kommer en lika arg dam till hennes försvar:
- Men du behöver ju inte va otrevlig bara för att du är handikappad! Är du full eller?!

Mannen förklarar ilsket att tjejen var i vägen. Tjejen ber om ursäkt och förklarar att hon inte hörde eftersom hon hade hörlurar i öronen. Mannen talar om för henne att hon inte borde lyssna på musik på bussen. Damen blir arg igen:
- Men det är väl ändå en generationsfråga! Hon måste väl få lyssna på musik hur mycket hon vill!

Mannen börjar tröttna på allvar, känner sig trängd av allas blickar och tycker att det är en bra idé att hota damen med att om hon inte håller käften så ska han slå henne.

Bussen stannar vid ett stopp där damen ska av. Hon reser sig, vänder sig mot mannen och säger med iskyla på väg av bussen:
- Jaså det säger du. Men du, då ska jag tala om för dig att då har du fattat ett jävligt dåligt beslut. För jag tränar karate!

Kvar på bussen sitter mannen.

Ridå.

Crappy days are here again

2008-04-11T14:45:00.001-07:00

Det är inge bra att få magsjuka när man är på fin restaurang i jobbsammanhang. Även om man lyckas sköta det snyggt utan att nån märker är det vingligt att hämta ut packningen, ta hissen ned och själv stappla hem i högklackat längs Katarinavägen medan febern stiger och kroppen motarbetar sinnet.

Det är inte heller bra att ligga sänkt och darrig dagen efter den sjuka natten och få sura mail från sura kunder som inte bemödar sig att fråga först. Däremot är det bra att ha en chief som fattar.

Och det också bra med lisor för själen som dyker upp med rostbröd, hänger i soffan och ser läskig film.

Tack att det här dygnet är över. Jag hade egentligen tänkt berätta om galna dramat på bussen igår morse. Jag spar den.

Grumpy old men

2008-04-09T07:58:00.000-07:00

Förra veckan satt jag i ett möte med sammanlagt 9 personer.
Antal kvinnor: 1 (jag).
Igår satt jag i ett annat möte med sammanlagt 6 personer.
Antal kvinnor: 1 (jag)
För övrigt har jag denna vecka intervjuat 4 personer. Antal kvinnor: 2 (hurra!)
Av de fyra intervjuade i denna vecka var 2 chefer. Antal kvinnor: 0.

Det verkar som att jätteproppen heter just Orvar faktiskt. Anita sliter väl inom vården, får man förmoda.

Jag kommer få skäggväxt snart om jag inte passar mig. Eller också är det vägen att gå, med tanke på att alla studier visar på att utvecklingen mot jämnare könsfördelning bland näringslivstopparna inte går det minsta framåt. Eller som Marianne Nivert sa när hon själv var höjdare: "Jag undrar var jag hade varit idag om jag varit man..."

Lördo

2008-04-06T02:21:00.000-07:00

Vakna o fixa smoothie
Promenera genom ett soldränkt söder
Titta på alla söderfashinistas som tagit på sig finaste kläderna
Fixa presanger
Möta upp kusinerna för fika på St Eriksplan
Tänka att alla människor där är förlovade och planerar nya kök
Kitta upp sig på nytt täcke
Provsova det en stund i soffan
Äta rester från pakistansk take away
Ordna dragen
Gå genom stan och tänka på hur mycket man älskar den
Sippa cocktail på Mården
Åka på fest
Nämenheja!
Wannabe-dj:a lite på låtsas
Dra vidare
Springa på fler vänner
Stå i kö
Strunta i det till slut
Åka på efterfest istället
Komma hem med ont i fötterna
Somna glad

Lirpa

2008-04-03T12:07:00.000-07:00

Imorse var det säsongspremiär för morronträningen. 6.45 stod jag på gymtröskeln. Ingen är mer förvånad än jag själv. Men det orkas bara när det är ljust på morron.

Jag sitter om dagarna i ett rum utan fönster hos en kund. Jag undrar hur det alltid blir så, att jag hamnar i ett rum utan fönster. Hänger också med de holländska internrevisionerna som är påfallande roliga. Särskilt den som från början är sydafrikan. Vi pratade om mat med nationell prägel:
- In south africa we eat pretty much everything except our cats and dogs... weeell, we could eat them too, depending on how heavy the drought has been. What do you call a south african with a pet dog? A vegetarian. What do you call the dog? Lucky.

Ps. 1 april. Klarade ni er. Jag skrattade hela dan. Älskar första april, det borde alltid vara första april! Ds.

Våren

2008-03-30T12:07:00.000-07:00

Har de sopat gatorna? Jag vet inte. Det bidde ju knappt någe grus på nån snö i år, så när vet man att det är så där härligt vårsopat egentligen?

Nu är samhället framskickat en timme också. Enligt principen att vi ställer fram trädgårdsmöblerna på våren och tillbaka in på vintern, därav klockan åt samma håll. Men om det heter trädgårdsmöbel - borde inte deras rättmätiga plats vara just i trädgården? I så fall är det väl ändå så att man "ställer tillbaka" trädgårdsmöblerna på våren, dit de hör hemma. Vad gör vi i så fall med klockan?

Det är saker som jag tänker på när jag går över bron vid stadshuset, i blåsten med ett stadigt tag om kjolen. Och på våren. På GB's nya glassorter och slutspelshockey och tunna jackor. Sen ser jag att Sibyllan på Ringvägen ställt upp utemöblerna. Det avgör saken.

Vid första ögonkastet

2008-03-26T12:00:00.000-07:00

OMG! Jag har hittat härligaste sajten. http://www.blickar.se/ Här lägger man ut efterlysningar av ögonflirtar man haft ute på stan, på bussen eller på ICA osv. Typ såhär:
Vi sågs utanför Sats Söder, du sprang fram för att fånga upp dörren när jag gick in. Våra blickar möttes igen vid receptionen - och du råkade krocka med en tjej i tumultet. Du hade gubbkeps, jag hade vit mössa. Vad sägs om ett yogapass? Hör av dig!

Och, gosh - folk verkar inte göra annat än ögonflirta. På allt från "Coop Forum Vinsta" till "hissen vid Gondolen". Allt är hett! Och känner man igen sig så svarar man. Eller så svarar man oavsett, om det låter tillräckligt intressant.

Ja, ni hör ju själva. Vilken vår det här blir!

Fröken Fräken rapporterar

2008-03-25T14:03:00.000-07:00

Egentligen. Varför vandra till tunnelbanan längs en dragig väg när man kan sitta högt på ett berg och titta ner över jorden, som sången säger. Fjällivet är som en egen liten snöboll i universum. Vi åker skidor, kör skoter, grillar korv och pimplar. Och farbror brassar på fläsk i murikkapannan över öppen eld och bjuder på brundricka innan bastun. Och i år var den mest sjungna strofen "Kan hon gå på vatten som man sagt? Oh-Oh I lågornas skeeen". Mest när vi stod på isen, förstås.

Hundra procent avkoppling innan jag slungades tillbaka till stadstress av SJ som var försenat - och fann mig själv springandes till konsthistorian, panikartat vinkande till ett par gamla kollegor från The Office som jag inte hann prata med. Så ovärdig avslutning!

Jag tror mitt gamla spöke börjat hemsöka mig igen. När jag pluggade för ett par år sen såg jag en kille från skolan precis hela tiden, på de mest oväntade ställen. En klasskompis konstaterade att han nog var mitt spöke. Nu är han alltså tillbaka. Han stod vid station Skanstull och frågade föraren hur lång tid det tar att köra till Gullmarsplan. Vad ska han göra med den informationen? Han kanske tidsoptimerar sin spökrunda. Det tror jag.

Good Friday

2008-03-21T01:51:00.000-07:00

Snön vräker ner över föräldrahemmet. Vi drar till fjällen strax. Släktingarna är redan på plats och sms:ar och tycker vi ska skynda på att komma till allt det roliga.

Jag och undulaten fixar i köket lite. Han kvittrar gladast till Kate Nash på radio. Snoop gillar han däremot inte alls.

Nu tar jag internetfasta några dagar. Sköt om er, vänner. Tänk goda tankar!

Skägget i brevlådan

2008-03-19T02:39:00.000-07:00

Gårdagens konsthistorialektion blev mest av allt en studie i klavertramp. En betraktelse över människans förmåga att måla in sig i hörn.

"Här har vi en slav!" utbrast läraren och pekade på den polska kvinnan i klassen. Han menade förstås hennes kunskaper i de slaviska språken och att hon var bättre lämpad att uttala vissa begrepp. Men det kom ut lite fel och jag är faktiskt osäker på om det egentligen lät så mycket bättre i hans huvud.

En annan av damerna uttryckte att Jesusbarnet ofta är så illa avbildat i målningar. Hon pekade på bilden som för tillfället visades på ett Jesusbarn som såg förväxt och märkligt ut och sa "Den där skulle jag lämna tillbaka på BB" varpå läraren svarade "Ja, eller så skulle du få massa pengar från staten!". Den rullstolsbundna tjejen med svåra funktionshinder bredvid mig fnissade mest av alla.

På fikarasten la en annan av damerna ut texten om sin avsky för målningar med religiösa motiv och om hur fruktansvärt det är med religion i allmänhet och katoliker i synnerhet. Hon fick rysningar, sa hon. Gruppens pålästa herre försökte nyansera diskussionerna lite, men hon var obeveklig och påhejad av en annan dam. Och hon hade då aldrig förstått sig på den där katolske utbytesstudenten som bott i hennes familj. När hon sökte bifallande nickar från mig tröttnade jag lite och kom till slut ut som frekvent church goer. Då övergick hon snabbt till att prata om amerikanska valet.

Man tar sig för pannan. Ge männskorna lite ledigt innan de förgör varandra av ren tanklöshet.

Jag kan va din och värsta hjärtattacken

2008-03-16T12:01:00.000-07:00

Tänk att det var schlager som var medicinen mot årets leda och livsvärk! Det hade ni aldrig trott! Att efter en apple martini svepa ut till globen tillsammans med härliga erina och fånga en reabiljett i farten. Trippa in genom entrén klockan tio i åtta i rocknrollklänning, högklackat och en leopardmönstrad scarf i en stor rosett runt halsen! Ahh... GALA! Åh, vi dansade, sjöng och åt smågodis. Alla lantisar och happy gay couples hejade på sina favoriter - vi hejade på alla!

När sista guldconfettibiten landat svepte vi vidare upp i skrapans skybar för yriga bubblor och sen via en femminutersvisit på serietecknarnas föllsedagskalas till ett svettigt stureplansgolv med dans till 90-tals RnB och Shaggy. Man ba va?!

Oh, The Office kommer bli till en stor grön prick av avund när jag berättar att jag dansat till Hero live.

Bertil-34

2008-03-14T08:00:00.000-07:00

Jag undrar vilka tv-program jag skulle ställa upp i om jag va känd...

Kockduellen? Nja...alltså... Känns lite löpande band, gör det inte? Och varför är antikkännaren Lamm programledare? Fick väl jobbet på sitt efternamn, det vet man ju hur det där fungerar...

KändisJeopardy? Nej. Känner inte för att stå där och vråla "Vem är Paul Potts???" i kategorin Slog igenom över en natt.

På Spåret? Ja! Såklart. Om jag får sitta bredvid nån bra (inte Anne Lundberg som jag misstänker är skenbra plus att hon slåss)

Lantz? Ja! Vi skulle ha så mycket att prata om. Jag skulle kunna bli bisittare. Till Anders G Karlsson.

Fråga Olle? Hahaha...

Nyhetsmorgon lördag/söndag? Lördag, ja. Kan inte tänka mig nåt bättre än att få prata allvar och lek med Lasse Bengtsson. Däremot betackar jag mig för Tildes PK-frågor om vad jag gör för klimatet. Möjligen skulle jag gå dit och diskutera feminism, som är ett annat av hennes nya favvoämnen. Och fråga lite om de logiska resonemangen bakom hennes utvik...

Bingolotto? Bara om jag får sitta med tanterna vid ett bord och dutta.

RoomService? Ja, om jag får ett lantställe.

Videokväll hos Luuk? Ja! Jag vet redan vad jag skulle spela: "Heading for the light" - Travelling Wilburys, "My Personality" - Eric Gadd (jag vet, det e lite cheesy men jag har en bra förklaring), "Before the Day" - Titiyo, "Past in Present" - Feist och "Both Sides Now" - Joni Mitchell.

Jag är död'n

2008-03-12T00:34:00.000-07:00

Jag trodde jag mötte liemannen igår på väg hem. Jag tänkte att det var ju så ironiskt odramatiskt. Att min sista stund var kommen en grå marstisdag när jag kom hungrig från konsthistorian, utanför ett sunkhak mitt på Ringvägen. Vardagsrealism när den är som snålast. Men, det var förstås bara ett litet indie-kid i oformlig rock och uppfälld kapuschong som förirrat sig från Skånegatan.

Nej, så mycket drama får man inte den här tiden på året. Jag har nynnat på Veronica Maggios Ballad om vintern. Två verser fångar det perfekt:

Jag har aldrig haft kul någon vinter
sen jag var tolv-tretton år
men man kan ju förstå
hur det blir så
när vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Visst det finns stunder som skiner
ibland kan det kännas ok
men det blir i bästa fall
som på superåtta band
där vår himmel är färglös, oföränderligt grå

Men imorse slant jag på iPoden när jag skulle välja den låten och fick vandra gatan fram till Uniting Nations gladhouseversion av Ai No Corrida istället. Det kanske var lika bra.

Pick yourself up, dust yourself off, and start all over again

2008-03-09T11:41:00.000-07:00

Jag har sårmärkta händer. Från fondue-gaffeln, inte från nån stigmata. The Office-vänner hade 80-talskväll med spontan fonduemiddag och andra chansen. Ingen röstade, men alla klagade.

På morgonen ringde G när jag mornade mig. Hon satt på Arlanda och väntade på pojkvännens bussinesflight från Shanghai. Vi pratade catchup och konst längelänge. Under tiden hann jag med frukostsmoothie och hon en kissning. Sen gick jag o S guidad visning på vårt favoritställe; Operan. Backstage var det påfallande icke-operigt. Bäst var en lapp på ett elskåp om att inte ställa vattenglas eller kaffemuggar ovanpå, med rubriken "Är ni helt puckade??" Det är drama värdigt en opera det.

Alltså, de här krigsrubrikerna om Carola idag. Galna. Skulle det ta samma proportioner för alla oss andra när vi har en dålig dag på jobbet, som det gjorde för henne igår, så skulle Sverige inom kort stå still. Tillbaka till ritbordet och upp på hästryggen igen bara. Som alla andra.

En hyllning till kvinnan

2008-03-06T23:54:00.000-08:00

Solen skiner, men jag är förbannad. Det är så sällan som jag blir riktigt pissed, så döm om min förvåning när jag blev skitarg igår kväll. Och då menar jag verkligen sådär arg så man svär alla ord man kan, gråter för att man är så arg och vill kasta saker. Och ja, jag hade anledning. Som jag inte ska skriva om här. Men jag gick och la mig arg, sov arg och vaknade arg.

Nu försöker jag sansa mig och laddar inför Internationella Kvinnodagen imorgon! Det ska bli kul. I de senaste veckorna av total tristess är det kvinnorna i mitt liv som varit räddningen. De kulturella fönsterbordsluncherna med Erika i helgen, det glada skrovmålet med Britta igår, Anna L's härliga telefonsamtal och luncher, mamma som säger att man verkligen får bli skitarg, Carins predikan, hänget med Marie för en vecka sen, mina glada cocktail-ladies, Lisas entusiasm och underbara sms, mormor som pratar om Moras framfart i hockeyallsvenskan och Anna D's storslagna planer för ikväll. Imorgon firar jag med Sofie med rundtur backstage på Operan och afternoon tea.

Kärlek till tjejerna!

Byorginal - en masse

2008-03-05T00:26:00.000-08:00

Jag gick längs Ringvägen alldeles för tidigt på morgonen idag och blev passerad av en kvinna i huckle och ryggsäck. Efter ett litet tag började jag knappa in på henne (jag har långa ben) - då sprang hon några steg framåt. Efter ytterligare några meter började jag komma ikapp henne igen - och då tog hon några springande steg framåt. Sen höll vi på så fram till tunnelbanestationen, då tappade jag bort henne. Men hon blev snabbt avlöst av en man som klev på min vagn med en skylt om knark på magen och en uppstoppad handske fastsatt mitt på huvudet.

Jag vaknade imorse - and the world has gone mad! Herregud, det är inte ens lunch än, hur ska detta sluta?

På tal om märkliga beteenden har jag noterat en ökande nyfikenhet på The Office. Om man har mailboxen öppen på skärmen när en kollega kommer förbi för att fråga nåt kan vissa inte låta bli att kika över axeln på vad som står eller vem mailet är ifrån. Som att privatliv inte existerar när det ändå står med text på en skärm.

Så låt detta bli en varning. Världen är galen och en nyfiken konsult känns igen på den blöta näsan.

Jag vill leva i Europa

2008-03-03T06:04:00.000-08:00

Oh, det blandades vänner och cocktails till schlagertoner i helgen. Vad gör det då att himlen är grå? När man hör vännernas skratt blandas med skakandet från shakern. Till tonerna av morrhoppan Bengtzing, visserligen. Men ändå.

Flera år efter hajpen såg jag till slut Almodovars Tala med henne igår. Med en så plötslig drabbning av längtan till att möta våren i södra Europa. Beställa kaffe av en tvär barrista och dricka aperitifs mitt på blanka eftermiddan. Ta på solglajerna och sätta näsan i vädret.

Men likförb blir det gymmet, soffan och Studio 60 in the Sunset Strip ikväll. Aja.