Skägget i brevlådan

Gårdagens konsthistorialektion blev mest av allt en studie i klavertramp. En betraktelse över människans förmåga att måla in sig i hörn.

"Här har vi en slav!" utbrast läraren och pekade på den polska kvinnan i klassen. Han menade förstås hennes kunskaper i de slaviska språken och att hon var bättre lämpad att uttala vissa begrepp. Men det kom ut lite fel och jag är faktiskt osäker på om det egentligen lät så mycket bättre i hans huvud.

En annan av damerna uttryckte att Jesusbarnet ofta är så illa avbildat i målningar. Hon pekade på bilden som för tillfället visades på ett Jesusbarn som såg förväxt och märkligt ut och sa "Den där skulle jag lämna tillbaka på BB" varpå läraren svarade "Ja, eller så skulle du få massa pengar från staten!". Den rullstolsbundna tjejen med svåra funktionshinder bredvid mig fnissade mest av alla.

På fikarasten la en annan av damerna ut texten om sin avsky för målningar med religiösa motiv och om hur fruktansvärt det är med religion i allmänhet och katoliker i synnerhet. Hon fick rysningar, sa hon. Gruppens pålästa herre försökte nyansera diskussionerna lite, men hon var obeveklig och påhejad av en annan dam. Och hon hade då aldrig förstått sig på den där katolske utbytesstudenten som bott i hennes familj. När hon sökte bifallande nickar från mig tröttnade jag lite och kom till slut ut som frekvent church goer. Då övergick hon snabbt till att prata om amerikanska valet.

Man tar sig för pannan. Ge männskorna lite ledigt innan de förgör varandra av ren tanklöshet.