Vem vet

Sommarvädret plockar fram bossan i mig. Bossakungen Astor, if you will and know your galenskaparkaraktärer. Jag började med Astrud Gilberto imorse och tänkte på soliga verandor och glada skratt. Sen gick jag vidare till Lisa Ekdahl som i 29-årsåldern träffade musikern Salvador Poe på ett plan till Indien. De mediterade vid Ganges och blev blixtkära, gifte sig och fördelade tiden mellan Södermalm och New York. Lisa Ekdahl sings Salvador Poe heter skivan där hon sjunger hans musik - så fjäderlätt, så förälskat och så bekymmerslöst.

Se den här videon där hon är så fin i rosa klänning och han spelar gitarr och kemin mellan dem är galet härlig. Och så det här klippet där de gästar Luuk och klacksparkar en liten sång och han säger "Tack så mycket" på styltig svenska.

Den första svenska fras han lärde sig lär förresten ha varit "Får jag låna din blus?"...

Växlande molnighet

Jag undviker aftonbladet idag. De och deras artikelserie om människor som inte kan kontrollera sig när deras bebisar skriker. Klarar det inte. Problematiken vet jag naturligtvis inget om, men oavsett känns det som ett slag i ansiktet när vi haft orosklumpar i magarna över en liten kille som fått en komplikationsfylld entré till jordelivet. Där visste vi inte ens om han skulle klara sig så långt som till att skrika nätterna igenom och reta gallfeber på sina föräldrar. Det var dagar vid randen av en avgrund, med hjärtat och bönen i halsgropen. Men. Med den goda prognosen ser vi framåt. Och tänker på hur det skiftar. Hur vi mitt i allt det jordiska ömsom gråter.

Och ömsom skrattar. Som i lördags på utedebaser när en ganska så förfriskad tjej lutar sig fram till vårt gäng och säger:
- Alltså, jag är på min möhippa!
- Ååhh jahaaa, hurra för dig, jublar vi och frågar var hon har sitt möhippegäng
- Här, svarar hon och pekar på... en kille som står bredvid henne!
Vi skrattar lite förvånat men när det visar sig att resten av gänget blivit trötta och gått hem och lämnat den blivande bruden åt sitt öde i stockholmsnatten anar vi ett stråk av besvikelse i hennes röst. Då är vi förstås inte sena att rycka in och blir spontant hennes nya möhippegäng - tillsammans med den heta Möhippekillen förstås (och han är otippat nog inte gay!). Hennes enda kvarvarande möhippare. Vi har förstås rasande trevligt. När jag försöker svara på vad jag jobbar med säger Möhippekillen:
- Aah, du är handelstjej va?
- Nejnej, svarar jag och viftar jag avvärjande
- Men du är väldigt söt, säger då - den blivande bruden(!).
Jag tackar och rodnar förstås klädsamt och efter en stund bestämmer Möhippekillen att det nog är dags för dem att gå. Den blivande bruden, som vid det här laget hunnit bli ganska så på örat, tackar för en trevlig kväll och det sista som händer är att hon tittar rakt på mig och säger;
- Och du, jag gillar verkligen snygga tjejer!

Jaha, så bra! Lycka till den 12:e då, tjejen! Hej med dig! Kvar står jag och undrar hur det är möjligt att plötsligt liksom bli möhippa och bli stött på av den blivande bruden medan en het möhippekille står en meter bredvid... Bara i Stockholm, och bara på utedebaser.

"Nej, jag ska mata akvariefiskarna"

Kollegan är på möte hos en kund med en kontaktperson som hon träffade för första gången i veckan. Han är chef och är således (givetvis) man i medelåldern. Hon är 25. På väg ut genom dörren hejdar hon sig och säger:
- Just ja, en sak till...
- Är det nu du ska fråga om vi ska äta middag på lördag, för det kan jag nämligen! säger han innan hon ens hunnit avsluta meningen.

Nej inte direkt, för du är en old fart och vi är verkligen inte ens på det skojstadiet och det här var ett proffisionellt möte fram till precis nu. Säger hon ju inte utan styr elegant undan den inviten, vilket var den andra i ordningen bara på det mötet.

Oh, the joy of mansdominerade företagskulturer...

Det nya svarta

Ibland tänker jag på hur det känns för alla miljöaktivister som försökt ta sig fram med sitt budskap om klimatproblem under årtionden. Som cyklat till jobbet och handlat kravmärkt långt innan de glossiga magasinen hakade på "trenden". Jag undrar hur de känner nu när varenda människa predikar om kranvatten och företagen lovar rättvist guld och gröna skogar. Känner de "ÄNTLIGEN!" eller är det på väg att ta en form som de inte gillar? Eller är det kanske rent av så att de känner sig lite bestulna på sin rättrådiga image nu när det blivit allmängods? Som när hela landet plötsligt kramar ihjäl ens gamla favoritband i Allsång på Skansen.

Det undrar jag när jag står med tandborsten i munnen och hör Tilde och Trendexperten på Nyhetsmorgon Söndag diskutera presenter.

- Här har jag hittat några tekoppar på second hand, säger Trendexperten och håller upp dem mot kameran

- Jaha, men gillar folk verkligen att få begagnade grejer, frågar Tilde

- Det tror jag, det är ju bra med recycling, säger Trendexperten och petar till sina Marc Jacobs-bågar upp på näsroten

- Aaa, precis. Man kan ju liksom tala om att det är eko-tema så dom vet, piper Tilde

Själv spottar jag i handfatet och slår av.

"Vajobbardumerå?"

Klockan är efter midnatt, det är svinkallt och när jag drog ner persiennen nyss sprang en joggare förbi nere på andra sidan gatan, mot parken till. Insane in the membrane, som skalden skrev.

Det blev en dag av få knop. Vackert så. Häng med extrabrorsan. Ännu bättre. Igår tog jag rygg på vännerna med kontakterna och fann mig på den kreddiga klubben. Stämningen var kissnödigare och än mer resultatfokuserad än i kön till 10-kronors-toan på Åhléns. Men på ett lite annat sätt.

Kolla in detta utmärkta examensarbete som två tjejer gjort på Forsbergs: http://www.ilandsakuten.se/

Och när ni ändå är igång, kolla mitt blandband (hurra!): www.essie.muxtape.com

Farsor på stan

Yran från i helgen kom av sig lite. Stockholmarnas dyra solglasögon ligger prydligt ihopvikta i sina fodral och damernas strumpbyxor är lite tjockare igen. Men sjukhusens hudläkare drar en lättnadens suck.

Imorse kom en man från Fortum och skulle installera en ny elmätare i skåpet ovanför garderoben.
- Sitter huvudsäkringen här, frågade han och slet upp garderobsdörren.
Det gjorde den förstås. Så bra, titta gärna lite extra i underklädslådan och återkom om du har några frågor eller om det är nåt mer du vill veta!

Det är först när man förflyttar sig i stan på dagtid som man lägger märke till den stora strömmen av pappalediga som flanerar med parksolbränna. Sverige är fint på det viset. Och det är bra med fotbolls-EM.

Return to sender

Igår reste sig plötsligt min jobbarkompis, vi kan kalla honom A, från platsen mitt emot och tog sig för pannan.
- Vet du vad jag just gjorde...?
- Näej...?
- Jag skickade ett mail som skulle till min flickvän fel. Till en kund.

Ohlala. En herre på ett energibolag fick alltså ett mail från min kollega som inleddes med "Hej älskling!" följt av lite praktiska detaljer om ett sängköp och vad som skulle ätas till middag. Sen avslutades det elegant med ett "Puss på dig!".

Nu råkar A vara en sympatisk och charmant ung herre, så han skrev ett till mail och klacksparkade den missriktade kärleksförklaringen mycket elegant. Mottagaren återkom på eftermiddagen, strikt affärsmannamässig, utan att kommentera det hela eller ens skriva Puss!

Sköna maj

Lisen och essie hjärta Skåne! Lantluft, gödseldoft, sömn, goda middagar, felåkningar, vårsånger i Lund, shopping i Köpenhamn, loppisfynd och skaoningar. Vi gillar skaoningarna. Alla utom det fä till männska som knyckte Lisens handväska vid ettsnåret på historiska KB i Malmö. Criminality i den stan. Jotack, det märks!

Roligt också med killarna som stod bakom oss och babblade under vårsångerna i Lund på 1:a maj.
- Tänk att Robyn ska komma till Hultsfred! Helt sjukt - hon kommer ju bli utbuad av den publiken!
- Ja, typ som att ta dit Britney Spears.

Man ba whut?! Hon är ju bland det kreddigaste Sverige klämt ur sig. Var har dom hållit hus senaste fem åren? I botten på ett ölglas på nån nation, gissar jag.

Åh, 6 dagars ledighet. Krönt av mammabesök med shopping, sushi och rosé på skrapans skybar. Lyx!

Det känns som liv - det luktar vår, sjunger Jakob Hellman på stereon...