Jag undviker aftonbladet idag. De och deras artikelserie om människor som inte kan kontrollera sig när deras bebisar skriker. Klarar det inte. Problematiken vet jag naturligtvis inget om, men oavsett känns det som ett slag i ansiktet när vi haft orosklumpar i magarna över en liten kille som fått en komplikationsfylld entré till jordelivet. Där visste vi inte ens om han skulle klara sig så långt som till att skrika nätterna igenom och reta gallfeber på sina föräldrar. Det var dagar vid randen av en avgrund, med hjärtat och bönen i halsgropen. Men. Med den goda prognosen ser vi framåt. Och tänker på hur det skiftar. Hur vi mitt i allt det jordiska ömsom gråter.
Och ömsom skrattar. Som i lördags på utedebaser när en ganska så förfriskad tjej lutar sig fram till vårt gäng och säger:
- Alltså, jag är på min möhippa!
- Ååhh jahaaa, hurra för dig, jublar vi och frågar var hon har sitt möhippegäng
- Här, svarar hon och pekar på... en kille som står bredvid henne!
Vi skrattar lite förvånat men när det visar sig att resten av gänget blivit trötta och gått hem och lämnat den blivande bruden åt sitt öde i stockholmsnatten anar vi ett stråk av besvikelse i hennes röst. Då är vi förstås inte sena att rycka in och blir spontant hennes nya möhippegäng - tillsammans med den heta Möhippekillen förstås (och han är otippat nog inte gay!). Hennes enda kvarvarande möhippare. Vi har förstås rasande trevligt. När jag försöker svara på vad jag jobbar med säger Möhippekillen:
- Aah, du är handelstjej va?
- Nejnej, svarar jag och viftar jag avvärjande
- Men du är väldigt söt, säger då - den blivande bruden(!).
Jag tackar och rodnar förstås klädsamt och efter en stund bestämmer Möhippekillen att det nog är dags för dem att gå. Den blivande bruden, som vid det här laget hunnit bli ganska så på örat, tackar för en trevlig kväll och det sista som händer är att hon tittar rakt på mig och säger;
- Och du, jag gillar verkligen snygga tjejer!
Jaha, så bra! Lycka till den 12:e då, tjejen! Hej med dig! Kvar står jag och undrar hur det är möjligt att plötsligt liksom bli möhippa och bli stött på av den blivande bruden medan en het möhippekille står en meter bredvid... Bara i Stockholm, och bara på utedebaser.
Och ömsom skrattar. Som i lördags på utedebaser när en ganska så förfriskad tjej lutar sig fram till vårt gäng och säger:
- Alltså, jag är på min möhippa!
- Ååhh jahaaa, hurra för dig, jublar vi och frågar var hon har sitt möhippegäng
- Här, svarar hon och pekar på... en kille som står bredvid henne!
Vi skrattar lite förvånat men när det visar sig att resten av gänget blivit trötta och gått hem och lämnat den blivande bruden åt sitt öde i stockholmsnatten anar vi ett stråk av besvikelse i hennes röst. Då är vi förstås inte sena att rycka in och blir spontant hennes nya möhippegäng - tillsammans med den heta Möhippekillen förstås (och han är otippat nog inte gay!). Hennes enda kvarvarande möhippare. Vi har förstås rasande trevligt. När jag försöker svara på vad jag jobbar med säger Möhippekillen:
- Aah, du är handelstjej va?
- Nejnej, svarar jag och viftar jag avvärjande
- Men du är väldigt söt, säger då - den blivande bruden(!).
Jag tackar och rodnar förstås klädsamt och efter en stund bestämmer Möhippekillen att det nog är dags för dem att gå. Den blivande bruden, som vid det här laget hunnit bli ganska så på örat, tackar för en trevlig kväll och det sista som händer är att hon tittar rakt på mig och säger;
- Och du, jag gillar verkligen snygga tjejer!
Jaha, så bra! Lycka till den 12:e då, tjejen! Hej med dig! Kvar står jag och undrar hur det är möjligt att plötsligt liksom bli möhippa och bli stött på av den blivande bruden medan en het möhippekille står en meter bredvid... Bara i Stockholm, och bara på utedebaser.
1 kommentar:
ja, det var en fin lörda och en ännu finare sönda det vill jag lova. kram kram från erika
Skicka en kommentar