Uh-ooh...

Han är tillbaka. Och det med besked. Luther på min axel drog ju på semester strax innan jul och när jag kom tillbaka till stan satt han här och väntade - solbränd och lite rundare än vanligt. Han synade mig strängt uppifrån och ner och kommenderade mig till gymmet, sen utlyste han 3 vita veckor. Jag hade inte ens hunnit få av mig skorna.

Sen jagade han runt mig; granen skulle slängas ut - jag fick inte ens nöjet att släpa ut den i full storlek och på så sätt barra ner hela trappuppgången - jag var tvungen att klippa ner den först. Precis varenda vrå skulle städas, gammalt skräp skulle kastas och själv skulle jag sen skickas till frisören "för en uppfräschning".

Igår väckte han mig bryskt vid 6.30 och skickade iväg mig till jobbet. Där väntade allt jag trodde jag hade glömt och föll över mig som en hink vatten. Och nu är han igång igen, det ska tvättas, lösas proppar i handfatet och lagas mat.

Det är tur det är fredag imorgon. Då brukar jag smyga ut när han har somnat.