Jag bjöd hem hela arbetsgruppen från The Office innan middagen hos Anno. Jag serverade öl och spelade Ladyhawke. Sen gjorde jag misstaget att släppa dem för nära Spotify. Det tog cirka 3 minuter innan Cara Mia plötsligt dånade ur högtalarna. Förstås. Vad annars kunde jag väntat mig. Men nu säger mitt hem att det känner sig kränkt. Och högtalarna säger att de fortfarande mår lite illa... Lena Ph klarar vi, säger de. Men det finns gränser.
Åh, det va så lovli på Irland. 12 grader, sol, vin, kaffe, smothies, god mat, stärkande promenader och fina fina vänner. Och grönt gräs. Det verkar generellt finnas gott om gräs. I alla fall att döma av den rödlätta 12-åringen som satt framför oss på bussen och helt öppet fixade med sin haschpipa.
torsdag 5 mars 2009
Att komma hem ska vara som en schlager...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Tvi. Stackars dig och lägenheten. När kommer Anticimex?
Kramar från nattjouren
Jag säger bara en sak. De må vara fina människor - de gamla arbetskamraterna. Men - i dem alla sitter en liten schlagerekonom på första bänkraden. Sånt sätter sina spår. Även hemma hos the first lady of Ringvägen.
Tack för tipset om Ladyhawke. Skitbra.
Skicka en kommentar