När jag såg Hillary Clintons segertåg i det andra primärvalet förra veckan gratulerades hon av sin make och dotter och jag tänkte att det måste va så segt att vara Chelsea Clinton. Tänk att flytta in i Vita Huset när man är 12 och förmodligen knappt se till sin pappa på flera år. Och när man väl ser honom så sitter han i TV och definierar vad inte gjort i ovala rummet med en praktikant. Bara för att sen förstå att det är precis tvärtom och att han ljugit nationen rakt i ansiktet. Som att inte föräldrar är tillräckligt pinsamma ändå när man är tonåring!! Och så fort man slår på tv:n är Jay Leno där och drar vitsar om det - fortfarande.
När man äntligen skuddat stoftet av fötterna så ringer mamma och berättar att hon ska ställa upp sin presidentkandidat. "Jaha, va kul!!" säger man och sätter sig ner och andas lite. Så reser man sig och drar ut på turné och kramar mamma offentligt tillsammans med pappa. Man står där i jublet och yran. Man ler och väser till familjen mellan de sammanbitna tänderna "Vänta bara på min biografi!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar