I krig och kärlek är allt tillåtet

I kassan vid pocketavdelningen på akademibokhandeln idag blev jag nyfiken på vad alla andra köper för böcker. Stieg Larsson? Läckberg? Lessing? Killen bakom mig la upp sin bok lite försiktigt, med framsidan nedåt. Men jag kunde ändå se bokryggen som var vänd mot mig och när affärsbiträdet obarmhärtigt vände upp den med framsidan uppåt och sa "det blir 72 kronor, tack" såg jag med all önskvärd tydlighet att det är Niel Strauss "Spelet". En upphottad självhjälpsbok om hur man raggar tjejer. Va roligt det hade varit om jag då hade ställt mig tätt, tätt och väst i hans öra "hjärtat, ring mig när du läst ett par kapitel". Eller om han hade uppfattat att jag såg vad det var för bok och direkt hostat till och sagt "skulle jag kunna få den inslagen som en present, tack?". Men jag nöjde mig med att kasta en blick över axeln på väg ut och konstatera att han sannerligen inte borde behöva nån bok.

Vi tjejor pratade om den där boken en gång och S sa att hon plötsligt fick en förklaring till varför flera killar den senaste tiden, oberoende av varandra, kommit fram till henne på barer och sagt "Vilken snygg topp, var har du köpt den?". Det var just följdfrågan som förbryllade henne, för varför skulle dom ens bry sig om det? Dom borde också veta att den som ger sig in i leken får leken tåla. Har man yttrat den repliken bör man vara medveten att det kan komma att hållas emot en och att det i en eventuell gemensam framtid kan komma att innebära att man får släpa runt på stan, bära kassar och säga fraser som "Nej. du ser inte alls tjock ut i den där. Eller jag menar, du är inte alls tjock!!!".