Imorse kollade jag för ovanlighetens skull på fyrans morronsoffa. Där satt Douglas och hans mamma. De har just fått ett rekordstort skadestånd i en rättegång kring mobbningen av Douglas. Han är 14 år och blev fasttejpad vid ett träd av sina skolkamrater- 2 gånger. Hans mamma fick tag på en mobilkamerabild på det hela. Han orkar inte prata om det, så det gör hans mamma. Hon skulle kunna va så arg att hon skriker och svär och förbannar. Men hon sitter med ett stoiskt lugn. På frågan om vad hon kände när mobbarna blev dömda svarar hon att hon mest av allt känner sorg för de pojkarna, som nu går in i övre tonåren med en dom till samhällstjänst. Sen poängterar hon diplomatiskt att det var skolan som stod bakom anmälan till polisen. Hon har anmält till barnombudsmannen. Och hon säger att det är viktigt att poängtera för att det vid rättegångarna stått andra vuxna och skakat på huvudet. Företrädesvis plågoandarnas föräldrar. Och sagt att nu har hon väl ändå gått för långt. I jämförelse med att tejpa fast nån vid ett träd, eller? Douglas sitter tyst. Han orkar inte prata så mycket. Soff-Steffo kan knappt hålla känslorna i styr.
Och på tal om det så såg jag dokumentären om 9A om en av Sveriges sämsta skolor där en nia nu ska räddas av Sveriges bästa lärare. Där vet de 15-åriga eleverna inte var London ligger eller vad som är upp och ner på en karta.
Akta er, om det fortsätter såhär blir jag folkpartist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar