En tid att sova, en tid att dansa

Bromsa, säger kroppen. Mm, säger jag och tar en kur losec i år också. Inatt drömde jag om en massa saker som gick åt skogen - och allt var mitt fel.

Men fullt så dum är jag inte. Jag tar en lugn eftermiddag framför Doktorn kan komma. Och jag dansar. I fredags dansade jag på en tredelad hemmafest högt upp i Hornstull. I lägenhet 1 bland mediamänniskorna, dalmasarna och seriefigurerna, i lägenhet 2 hos businesskillen med hantlarna strategiskt placerade i hallen, och i lägenhet 3 hos gaycommunityn av herrar i 45-årsåldern. Allt på samma våning.

Och jag träffar flickorna och fikar och pratar om tid. Och när jag somnar tänker jag på att de i samma stund också lägger huvet mot kudden och blundar och jag blir varm i hjärtat och sänder en tacksamhetens tanke för att dessa små lyckliga lottor föll just på mig.