Mustimalism!

Det stormar, men så är det också Lisens födelsedag idag!

Jag sprang upp för trapporna till konserthusets högsta läktare i fredags och tänkte på hur skönt det är att de minimalistiska dagarna är över. Att Ane Brun, som har konsert, just för kvällen gått från att vara en singer/songwriter i singularis till 9-manna-band och 11-manna-kör. Och fina, fina Nina som öppnar för henne håller sig med tre trummisar. Jag sitter högst upp till vänster och låtsas att jag dinglar med benen. Några av de finaste konserterna har jag sett högt upp från sidan.

Och jag tänker samma sak igen när jag sitter omgiven av röd plysch på Le Rouge med Jo till höger och en cocktail vill vänster. Garderobiären går omkring och ser ut som ett kärleksbarn avlat av en cirkusartist och en bordellmamma. Sorti avskalad lounge, entré mustimalism!

Mer, säger jag! Vi satsar på klänningar som ser ut som gräddbakelser, gotiska katedraler och droppstensgrottor i papier machée! Som om det inte fanns nån morgondag och inte nån finanskris...