Det är så konstigt. För de senaste kvällarna har jag fått den här låten på hjärnan precis när jag ska somna. But why, undrar jag. Älskar för övrigt de första raderna i låten:

She was barlely sixteen
and too young to be drinking wine
She belonged to a man with a car,
the agressive kind

Och då undrar man ju förstås; vilken av dem? Är det mannen eller bilen som är av den aggresiva sorten?

Aah, never mind. Igår mötte jag Neneh Cherry på väg till jobbet. Hon var cool som vanligt, jag var businessklädd som vanligt. Tänkte på en intervju jag läste med Titiyo, som ju är min gamla tonårsidol, där hon beskrev hur jobbigt det varit att leva och verka i skuggan av en så tidsdefinierande och epokskapande syster (Neneh). Och hur hennes egen skiva Come Along, som sålde monstruöst för några år sen, mest var sprungen ur en rädsla att va den sämre. Jag tänker att rädsla för att misslyckas måste vara den sämsta drivkraften för allt konstnärligt uttryck. Sluta gnäll och hitta på nåt eget istället, kan man tycka. Men nu säger hon också att hon blivit förlöst av att komma till Malmö. Och av att jobba med Goran Kajfes.

Malmö och Goran, det är svaret på mycket det.