Mitt i yran och sommaren har det bränt bakom ögonlocken hela dagen av Esbjörn Svenssons plötsliga bortgång. Det är nåt så onödigt och obönhörligt över den förlusten. Och djupt orättvist, naturligtvis. Ständigt denna orättvisa. När ska man kunna förlikas med den, det undrar jag.
Den minnesgode bloggläsaren minns nog det här. Det är så märkligt allt.
R.I.P Esbjörn Svensson.
måndag 16 juni 2008
R.I.P Esbjörn Svensson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ÅÅh vad fint. Han var snäll också. Så fint.
Skicka en kommentar