Hemvändare

Jobbturnén har nu tagit mig till min allra första hemarena - Falun. Ingen hotelldöd här inte, bland föräldrar och undulater. Som tre vuxna har vi nu bott under samma tak och gått till olika jobb på morgnarna. Jag höll på att ta bussen till Lugnetgymnasiet av bara farten, inte minst eftersom jag i lördags återsåg de gamla klassisarna på en återträff. Alla hade plötsligt blivit vuxna och kunde middagskonversera,hjälpa värden, diskutera CSN-avbetalning och påpeka "vilket oerhört trevligt initiativ detta var".

Männskorna i Falun ser så hälsosamma ut, har jag tänkt på. Det frasar om goretexplaggen och kinderna är röda. Det springs milar och laddasinför vasalopp. Som bygdens dotter har jag har fallit in i mönstret och satte nytt pers i elljusspåret igår och promenerar till kunden. Ändå blev jag utstirrad imorse längs promenadvägen av de jag mötte. Det måste vara avsaknaden av goretexplagg, jag borde tagit skidjackan och skippat mina Allan Greenspan-brillor.

Nu sitter jag på tåget på väg tillbaka till den lite mer tätbefolkade civilisationen. Tre telefonsamtal har jag hittills överhört:
1. En äldre stockholmsdam som skrattande berättade i luren att bridgepartiet igår gick fullständigt åt pipsvängen - hon förlorade 100 spänn.

2. En man som ringde sin dotter för att höra hur hon har det på nya utbildningen till flygledare, han konstaterade lättat att det ju låter som hon har det riktigt bra!

3. En småbarnsmamma som är på väg hem från jobbresa, på oerhört dåligt humör, som pratade skit om alla sina idiotiska kollegor och sin dumma sambo. Hon ska till IKEA imorron.

Den sistnämnda kommer sen ösa galla över den otroligt irriterande tjejen som satt mittemot och knappade på sin laptop och åt onödigt mycket godis.