Clarion Hotel i Helsingborg bjöd på drama i år. Kl 06 gick brandlarmet. Ut på trottoaren strömmade hotellgäster med ögon som streck, rufsigt hår och felknäppta skjortor. Bryskt skrämda ur sängvärmen. Det var förstås falskt alarm. Där stod jag huttrande i morgondiset i chinos, oknutna sneakers, pyjamaslinne och tröja och funderade över vad jag hade fått med mig ut. Handväskan, iPoden och - jobbdatorn! Är det alltså vad jag räddar ur ett potentiellt brinnande hus? Jobbdatorn?!
Med faran blåst över tänkte jag på att det finns något sårbart och väldigt charmigt över nyvakna människor med kuddfrisyrer och grisögon. En påminnelse om att vi alla är lika ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar