Vill du ha plusmeny till det?

Det här var helg extra allt. Det började med att en smålänsk barcelonabo ringde hipp som happ och befann sig i kvarteret, inte bara i stan, och ville öla. Med nästa gäster tänkte jag att det var lika överväldigande att äta ett skrovmål ribs som att därpå se underbara Hairspray - fast på lite olika sätt. Extra allt.

På lördan tog jag en förälder under varje arm och gick på Kent på Zinken. Bandyarenor är så fina. Med dämpade vantapplåder, andedräktsmoln och rosiga kinder på vintern. Och på sommaren konsertbesökare med sommarjackor, stickade tröjor knutna över axlarna och herrar i snaggade kollofrisyrer. I trängseln stångade sig en full och enbent man fram på kryckor, sjungandes till Jocke Berg. Extra allt.

Och tänk, det var fler söndagsflanörer än vanligt att kryssa bland i löparspåret längs Årstaviken. Och när jag tog med mig Paul Auster för att äta lunch vid Katarina Bangata blev vi överröstade av tre 25-åriga kvarnenbrudar bredvid, som med munnen full av hälsotallrik skränade:
- Alltså jag skulle vilja va chef så jag fick sparka folk!
- Nja...jag skulle vilja ha makten att göra det bara
- Nej, jag skulle verkligen vilja sparka folk. Fast alltså bara typ dryga. Inte snälla.

Innan jag till sist hann med såväl Almodovar som EM-final.

Extra allt.

High on life och vingummin

Det blir en sommar på speed. Jag känner det komma. Jag sover sällan, men är desto vaknare. Det kan också vara sockerchocken som sitter i från alla taxfreevingummin.

Jag trodde ju igår, när jag gick hem hungrig på gränsen till självmordsbenägen, att det skulle bli hemtjänst och sen ett hopfallande framför semifinal/Hairspray. Det slutade med att det mitt i natten susades hem genom södernatten bakpå en vespa (tack!) i silverhjälm. Innan dess hade det ramlat in vänner i lägenheten lite hursomhelst, det hade köpts lägenhet i Spanien (-ish), det hade vandrats ut lite otippat och det hade träffats Trevliga - nya som gamla (hej!).

Nu tänks det på semester, det ritas och det lyssnas på Kate Bush (tack!).

Paulun, eat your heart out!

Alltså, Prag. De har fattat grejen. Kolhydrater är the shit. Egentligen, vem behöver protein när det finns kolhydrater!? Jag rapporterar från en lobby med pivo och grillchips en masse. Igår fick vi "tradizional check dinner witt tradizional muzick and danzink" och det innebar en hel del knödel, strudel och - öl. Det är tur jag inte bor här, ety det skulle sluta med att rann öl ur öronen på mig. Och utöver det är det förstås så mycket wienerbröd och strudlar och efterrättsbakelser att GI-mätaren slår i taket redan när man kliver in i frukostmatsalen.

Syre verkar däremot inte vara tjeckernas grej riktigt. ACn i konferensrummet är så dålig att det skulle få även ett dampbarn att somna och Prag verkar vara den sista bastionen att plocka för anti-rök-mobben. Luft verkar generellt inte så viktigt. I alla fall inte att döma av att det går 700 000 bilar på stadens 1.2 miljoner invånare.

Men nu - hem till bulgur och pripps blå. Hm.

Pivo

Hej från Prag. Igen. Här är 30 grader varmt och inte en vattensamling att doppa tårna i så långt ögat når. Tur då att vi ska sitta i luftkonditionerade konferensrum och lära oss saker. Det ryktas även om en gemensam guidad busstur imorgon. Oh, joy!

Prag är bra, för här finns ingen Timotej eller Gråbo. Hence, inte så mycket nysningar.

Midsommar var fint, om ni undrar. Jag väcktes av ljudet av staden som vaknade till en dag av sillar och nubbar. Drog på mig sommarklänningen och promenerade till stan för sillunch på Djurgårn. Och grillade sen på innergården med tillhörande McDonald'ssalla, rosé och jordgubbar. Och hey - det är inte fy skam. Landet sparas till annan gång.

R.I.P Esbjörn Svensson

Mitt i yran och sommaren har det bränt bakom ögonlocken hela dagen av Esbjörn Svenssons plötsliga bortgång. Det är nåt så onödigt och obönhörligt över den förlusten. Och djupt orättvist, naturligtvis. Ständigt denna orättvisa. När ska man kunna förlikas med den, det undrar jag.

Den minnesgode bloggläsaren minns nog det här. Det är så märkligt allt.

R.I.P Esbjörn Svensson.

JA!

Dessa helger i klänning och högklackat. Me loves it. Jag gick från jobbets sommarfest in i den underbara bröllopsyran på Dalarö. Här kommer ett sammandrag:

Outfit:
The Office: Sommarklänning från Vero Moda, skor från DinSko
The Wedding: Festklänning från Dagmar, second-hand-skor från London

Humör:
The Office: Uppsluppen på gränsen till schlagermässig
The Wedding: På bästa festhumör och samtidigt lyckligt rörd

Stämning:
The Office: Firmafestlig
The Wedding: Yrig och bubblig och kär!

Band:
The Office: Ett gäng tvålfagra killar som kallade sig Mensroom och av nån anledning kände sig nödgade att betona sin heterosexualitet som nån form av skämt i början av framträdandet. Föll sådär ut hos en politiskt korrekt publik med en HR-avdelning med hyllmetrar av planer i genusperspektiv.
The Wedding: Ett glatt gäng polacker med rytmen i blodet och sväng i höfterna, som antingen träffats i skolan eller i fängelset - enligt kantorn(!)/kapellmästaren.

Dans:
The Office: Otippat nog var det killarna från Financial Advisory som vispade upp dansen ordentligt, framförallt under Disco Inferno. Travolta, eat your heart out! Burn Baby Burn dunkades det och sannerligen rök mitt ena axelband på klänningen all världens väg...
The Wedding: Virvlande steg till polackerna och långa tåg genom lokalen till Ska vi plocka körsbär i min trädgård. Själv hade jag nog mina bästa moves till Markoolios Ingen Sommar Utan Raggae.

Snyggast:
The Office: Partnern som kom utklädd till ängel - utan att det var nåt tema! (Och ja, det var en hon)
The Wedding: Underbara och too-good-to-be-true Anna och Linus.

Till sist vill jag be att vi alla reser oss upp och utbringar ett fyrfaldigt leve för kärleken - och finaste brudparet Anna och Linus! Leve de! HURRA HURRA HURRA HURRA!

Sommarmode

Egentligen handlar ju allt om stil. Det började med att statsministern satt i studion och fick dra på sig en sverigetröja. Jag hade förstås hoppats att han skulle få en sån där keps med två händer som klappar om man drar i ett snöre, menmen. Sen kom Lagerbäck in på stadion i kostym! Det var då vi förstod att nåt stort var på gång. Sen satte Zlatan ett mål av det gyllene snittet och kommenterade det hela på presskonferensen med att säga "Jag väggade mot Henke och när jag tittade mot mål så såg jag att det det var läge i vänstra krysset - så då placerade jag bollen där." Lika enkelt som elegant, alltså...

Den enda som inte riktigt greppat det här med stil är förstås Petter Hansson. Men det gör inget. Köttiga backmål är lika inne...

Säger såhär...HÄRLIGT, UNDERBART!

Det ryktas att min far gått till sitt The Office iklädd Sverigetröja idag. Önskar jag kundet. Min chef har blågul slips och manchettknappar med tre kronor. Lite mer... subtilt.

Det är som gjort för att få hjärtinfarkt ikväll, alternativt hjärnblödning av att Andersson spelar från start. För den händelse att det blir så vill jag tacka för den här tiden och säga att jag älskar er alla!

Gött

Äntlich! Fotboll. Och allt därtill. På måndag ska jag åka ner till Kungsan och ställa mig och hoppa upp i bild och vinka bakom Tv4:s provisoriska studio, så som kidsen gör i Lilla Sportspegeln. Och skylt ska jag ha. "Hej Mamma!" ska det stå på den.

Det är så konstigt. För de senaste kvällarna har jag fått den här låten på hjärnan precis när jag ska somna. But why, undrar jag. Älskar för övrigt de första raderna i låten:

She was barlely sixteen
and too young to be drinking wine
She belonged to a man with a car,
the agressive kind

Och då undrar man ju förstås; vilken av dem? Är det mannen eller bilen som är av den aggresiva sorten?

Aah, never mind. Igår mötte jag Neneh Cherry på väg till jobbet. Hon var cool som vanligt, jag var businessklädd som vanligt. Tänkte på en intervju jag läste med Titiyo, som ju är min gamla tonårsidol, där hon beskrev hur jobbigt det varit att leva och verka i skuggan av en så tidsdefinierande och epokskapande syster (Neneh). Och hur hennes egen skiva Come Along, som sålde monstruöst för några år sen, mest var sprungen ur en rädsla att va den sämre. Jag tänker att rädsla för att misslyckas måste vara den sämsta drivkraften för allt konstnärligt uttryck. Sluta gnäll och hitta på nåt eget istället, kan man tycka. Men nu säger hon också att hon blivit förlöst av att komma till Malmö. Och av att jobba med Goran Kajfes.

Malmö och Goran, det är svaret på mycket det.

Midsommarstången får helt ny innebörd

Poledancing är det nya svarta, mina damer och herrar. Värsta trenden i Hollywood och en utmärkt möhippeaktivitet, visade det sig i lördags. Den blivande bruden och hennes möhippefölje har ännu idag ont på de mest märkliga ställen efter lördagens dödsföraktande övningar. För det är sannerligen ingen barnlek att svinga sig graciöst runt en stång! Instruktören var lika vältränad som skicklig (och helt påklädd, om nån nu trodde nåt annat). Och dödligt seriös med sin sport, fick jag erfara när hon vid ett tillfälle spände ögonen i mig, höjde ett finger och myndigt sa:
- Inte slarva!!!

Den blivande bruden var förresten en riktig naturbegåvning och upptäckte en ny (väl, anna?) sida hos sig själv. Nya karriärvägar öppnar sig överallt och på de mest oväntade ställen, hennes arbetsgivare bör ställa sig på tårna!