Right here waiting

Välkommen! Gick det bra att hitta?

Jag har brottats lite med redigeringen här, men det är iallafall en start.

Det som är det fina med att ha flyttat hit är att du som läsare nu äntligen kan kommentera utan att behöva vara medlem. Ser fram emot det...

För övrigt; man vet att man bor trångt när man hör grannen ropa till sin son:
- Har du bajjat utan att spola???!!!

Begreppet information overload fick just en helt ny innebörd...

Signora!

Först. Kolla den här länken:http://blogg.aftonbladet.se/14002/perma/563916

Det där är nog det svenskaste jag läst på länge, i dess allra gråaste form. Just den där kaffebaren råkar vara min favorit, faktiskt. Tro mig, på nio år har jag testat igenom stora delar av Stockholms kaffeutbud och Sostas kaffe smakar bäst. Mer krumbukter än så behöver man inte göra. Alex irriterar sig förstås på att folk tror att dom e nåt när dom går dit. För det här är Sverige. Här ska man inte tro att man e nåt. Och man ska absolut inte skoja till det lite och bjuda på en upplevelse till kaffet. Man ska dricka bryggkaffe eller kaffeknappenkaffe.
Det är också därför jag älskar den där kaffebaren. För när det regnar småspik och snålblåser i det här jante-landet får jag 10 guldkantade minuter på Sosta. Jag älskar att det kryllar av Italienare bland gästerna på baren på Jakobsbergsgatan som babblar med baristan utan att vi svennar hänger med (för jo, det är alldeles riktiga Italienare!). Jag älskar att han sen ropar "Signora! Capuccino!" när min kaffe är klar för att dra min uppmärksamhet från tidningen jag har näsan i. Jag älskar påminnelsen om att det finns nåt annat bortanför jantelandet där den hetaste färgen är grått. Där vissa möjligen köper sig till en grupptillhörighet och bekräftelse - men de får åtminståne en god kopp kaffe och 10 guldkantade minuter.
Nej, jag har inga problem med ställen som tror att de e nåt. Jag har inte ens nåt emot människor som tror att de e nåt. De har förmodligen rätt. Och jag älskar kaffeställen och barer med det extra. Jag blev gruvligt besviken när mitt forna favvohak Skåningen med de nya ägarna höjde priserna men sänkte själen och har Aftonbladet Klick skräpande, sämre kaffe och skyltar på utsidan om att de har goda "Tostar".

Oh nej, det här har inget med klubbar eller exklusivitet att göra. Jag skulle vara glad om varenda stockholmare sprang på Sosta och unnade sig det inte ens dyra kaffet. I min värld lär man sig nya saker från andra världar, förnöjs av omväxling, letar guldkanter som inte är monetära och njuter.

Till sist: I ett land som framförallt tar intryck från USA får man iallafall vara glad att vi undkommit deras kaffekultur.