In your face!

Jag älskar facebook just nu. En släkting har lagt till en applikation som skickar "Blessings" och min vän konstnären från nyår har gått med i en grupp där man får klaga hur mycket man vill. Den heter BitterFitta. Och ja, det är väldigt roligt med fula ord! Jag älskar spridningen av vad folk gör och säger.

Lisa har uppfunnit begreppet metasvennigt. Det är när man tror att man är unik för att man dissar nåt som är svennigt. Som att tycka det är svennigt och dumt att åka till Thailand, när det i själva verket är svennigt att klaga på Thailand. Eller Carola. Samma sak där. Jag tror att det just nu är metasvennigt att klaga på facebook. Eftersom det ju mest av allt består av de vänner man tar in så blir det ju i förlängningen som att klaga på vännerna.
Och det ger helt nya tolkningsfrågor till den urgamla problematiken kring dejting och icke-dejting;
"Han taggade sig i min bild - vad betyder det???"
"Jag ska lägga till henne på facebook. Om ett tag. Vill inte verka för angelägen."
"Men du, finns han inte på facebook? Kolla upp honom där!!"

Och vi som redan hade problem med smstolkning...

Körsbär

På Åhléns hittade jag idag en ljusrosa julgranskula med ett glittrigt lejon på. Allt till tonerna av Ser du stjärnan i det blå på panflöjt. Jag skakar fortfarande. Var finns Martha Stewart när man som bäst behöver henne?

Annat var det igår. Då var det den kreddiga publiken, Rodebjer och Hassen Khemiri etc, som hängde på Berns. Och så jag då. Till tonerna av Neneh Cherrys nya projekt cirKus. Coolaste mormorn i stan är hon. Men så är hon också uppväxt i hippiekollektiv med konstnärer och jazzmusiker och alla (halv)syskonen som numera spelar på varandras plattor och i varandras filmer. Och nu kör hon nya projektet tillsammans med gubben, dottern och dotterns kille. Ungefär som familjen von Trapp, men utan gardinkläderna, nassarna och Pernilla Wahlgren.

White Room 2

Kastades tvärt från myspysigt familjeliv till en stockholmsk arkitektfest helt klädd i vitt, inklusive arkitekterna och deras vänner. En studentlägenhet förvandlad till ljusterapi - med White Russians. Jag tänkte att var hittar man mannen i sitt liv - om inte där! När jag kom dit insåg jag att alla killar som svävade omkring därinne var antingen:
1. Där med sin flickvän
eller
2. Gay.

Det första som hände var att en kille som alldeles uppenbart tillhörde kategori 2 pekade på min svarta kjol (som var oerhört snygg till min vita topp och hud) med ett långt pekfinger och sa ett nasalt
- What's that?!
Han hade fått byta sina jeans mot värdinnans pyjamasbyxor i vit satin. Jag svarade
- Jag vet, men min KKK-kåpa var inte ren...

Take me away from here

Det regnar småspik, blåser, jag jobbar molto, försover mig och elektronikhandlaren säljer på mig ett par värdelösa hörlurar med för kort sladd i en påse utan märkning för 200 pengar. Vad är det här??

Läser som tröst en massa gamla blogginlägg från mitt förra ställe och ler lite åt saker jag glömt. Jag hade en rolig vår.

Nu hoppar jag snart på tåget till min härliga gudson och hans lika härliga föräldrar. Jag har ett lejon och en flaska bubbel i väskan. Kan bli en farlig kombination...

Ok, hemlis. Kvinnor vänder sig om efter mig på gatan med lystna blickar! Det är nog det bästa med att ha en ny vinterjacka som är to-die-for. Och så att det är varmt då, förstås.

Vilken inverkan det kan komma att få på det motsatta könet har jag bara börjat utröna.

Stockholm ligger öde och världen håller andan

Lever nu på kulturens baksida och ligger steget efter. Läser Vallgrens Augustprisvinnare från 2002. Pocketexemplaret har varit på en grekisk ö och vänt. Sidorna är lite krusade och småstela av saltvåta fingrar. A som höll i den då var nyförälskad i den man som hon idag är lycklig förälder tillsammans med. Till samma lille kille som är min gudson.

Och så har jag lagt på Kents Vapen och Ammunition igen för första gången på år (jo, jag lyssnar på nya också ibland). Hade glömt hur enastående musik kan låta.

Det är behagligt. En reaktion mot den kissnödiga stressen i omgivningen över att snappa det senaste. Och utan att gräva så djupt att det blivit retro.

Det finns inga dåliga väder...

Jag såg shortsmannen i lördags. Blev så glad! Det är han som går omkring i Stockholm city, oftast runt Kungsträdgården, iklädd endast khakishorts och gympaskor - året runt. Den här gången kom han uppklivande från Östermalmstorgs tunnelbanestation med sin sedvanliga outfit, eller kanske snarare brist på outfit. Det såg ut som han gått ned i vikt lite, kan inte va så bra om man ska vara varm på vintern utan kläder. Annars var han sig lik med det långa skägget och hörlurarna. Det var ungefär samma väder som när jag såg honom på alla hjärtans dag 2003. Grått, nollgradigt och snålblåst.

För övrigt, en rolig replik från i fredagskväll är när vi står på Julia och babblar till larmet av Marit Bergmans platt vändande och M lutar sig över till mig och säger om en ny person i sällskapet:
- Du vet att det är krokodilen va?
Jag sneglar i riktning mot vart hon nickar och svarar:
- Nej, men nu när du säger det...

Den här stan alltså. Knasig.

Åh det e...

Jatackolov. I thought you'd never ask!

Jag dricker lyxkaffe o lyssnar på SonnyJ. Man blir trött av the roads. Folk säger så ofta när jag ska jobba nån annanstans att åh, det måste va skönt ändå att komma iväg o byta lite miljö. Här är the real life:
* Man går upp kl 5, för att hinna till...

* Flyget där man står i ändlös kö till säkerhetskontrollen och trängs så smånigom i kön till...

* Planet där alla affärsmän (ja, för det är mest män) armbågar sig för att få en DI och en plats långt fram, sen sitter man tills lampan med säkerhetsbältet har släckts och då krockar man och slår i huvudet på väg av för att hitta en taxi tidigt och ta sig till...

* Kunden som i bästa fall kommer ihåg att man ska komma och har förberett det man skickade innan. Man är förstås trevlig och glad och tillmötesgående oavsett och får förhoppningsvis kaffe, vilket behövs eftersom man gick upp tidigt och har hela matklockan rubbad, det håller en på tårna till...

* Lunchen som man intar tillsammans med kunden och pratar om vädret, utvecklingen i området och annat ofarligt innan man återgår till...

* Jobb och möten för att sen åka till...

* Hotellet, där man byter om från svettiga kostymen för en kort promenad till...

* Stan, som man mest ser i mörker, men man får iallafall mat...innan man återgår till hotellet för att...

* Jobba ett par timmar till eftersom man måste hinna undan och man har ändå inte så mycket annat för sig.

Så värdig helg!!

Var är brudarna?

Eurocard säger att de skulle kunna göra en lista över folk som använder andra kort för affärer. Men tydligen använder kvinnor uteslutande just Eurocard, eller hur ska man annars tolka bilden av raden av folk som är bara gubs?

Trött är jag på det här.

Er tillgivne Business-woman-traveler är i Helsingborg. Varmt och skönt, inget slask och nära kontineneten.

NYGirlOfMyDreams

Läser finaste historien om en kille som ser sin drömtjej på tunnelbanan i New York. Hon kliver av och försvinner i vimlet på Union Square. Så han ritar en bild och lägger upp den som efterlysning på nätet på adressen www.nygirlofmydreams.com. 48 timmar senare är flickan spårad och de unga tu på dejt. (http://www.aftonbladet.se/karleksex/article1217111.ab). Det är så fint att det nästan borde va film. Internet, alltså! Så himla bra. Det kommer förändra sättet vi kommunicerar på, jag lovar!

För övrigt: ibland är lycka Belinis vid stängningsdax.

Stark och Frisk

Oh ändå, de där dagarna när inspirationen och livet rinner tillbaka in i kroppen. I den dragiga korsningen vid Medborgarplatsen, på väg till gymmet, kom jag igår på att jag inte hade bråttom. Hade glömt hur det kändes.

Tyckte jag var väldigt duktig där med balansövningarna på jättebollen. Ända tills killen bredvid började stretcha i spagat. Jaja...

I måndags såg jag avsnittet när Carrie fyller 35. Tänkte på då att det är långt dit.

Fyra spöktågsvagnar, tack!

Telefonmöte med en man från en nöjespark idag:

Han: Hej, du skulle vi kunna ta mötet om några minuter bara? Jag var tvungen att åka till en leverantör och hämta lite grejer...

Jag: Visst, inga problem! Men du, vad är det för saker man hämtar hos en leverantör om man jobbar på nöjespark?

Han: Det är lite USB-minnen och tangentbord och sånt...

Jag (besviket): Jahaa...jag trodde det var lotter eller stora chokladlådor eller roliga speglar...

Världen, alltså! Så trist!

But why?

Folk ringer in till P3 och pratar om meningen med livet. Det är, mest av allt, en studie i individualism. En tjej menar att meningen med livet är att utvecklas så mycket man kan tills man får en meteorit i huvudet. För så var det för dinosaurierna. Själv utvecklas hon genom att läsa in matte på komvux, för det missade hon tidigare. Mmm - ok.

Existensialism passar inte för hösten. Det bör liksom inte vara månaden novembers uppgift att påminna människan om att hon en dag ska dö. Då ska man istället ägna sig åt vännerna och kärleken, litteraturen och musiken. Sen ska man tänka på hur viktiga vännerna och kärleken var. Och när man har tänkt på det länge ska man fundera på meningen med livet.

est

- Ursäkta, är det ledigt här? sa en röst strax efter att vi rullat från stationen i Hedemora.Esbjörn Svensson! Sa min hjärna direkt när jag tittade upp från tidningen på frågaren.

- Javisst, sa jag och skulle gjort så även om jag inte tänkt på Esbjörn Svensson. Men det var ju bara en plats och frågaren hade en kompis som inte fick nån, så dom gick vidare. Jag tänkte en stund på att det var sjukt likt, men vad skulle Esbjörn Svensson som i Esbjörn Svenssons Trio göra utan platsbiljett på ett tåg mot Mora en torsdagkväll?

Men så kom han ändå tillbaka och slog sig ned. Jag log utifallatt. Han kollade på små filmer i sin telefon och jag tyckte mig se att han stampade takten vid ett tillfälle. Det är verkligen otroligt likt, sa hjärnan fortfarande. Hade det inte varit för att vi vid det här laget var i Borlänge hade jag förstås frågat. Men vad säger man "Du är verkligen lik Esbjörn - eller är det du?"...

- Ska du kliva av? frågade han vänligt

- Ja, sa jag och plockade ihop mig och vi tittade varandra i ögonen och nickade tack, hejdå.

ESBJÖRN SVENSSON skrek hjärnan.

Och jo, efter lite internetletande har jag bestämt mig. Eftersom hans kompis också är misstänkt lik den andra tredjedelen i trion.

Jag undrar var det här placerar sig i spaningslistan. Efter Alice Cooper på Åhléns och Gösta Ekman på tunnelbanan, tror jag. Men före både Kronprinssan på H&M och Börje Salming på Gotlandsbåten. Så får det bli.