Rötmånad

Det här är den veckan på året då allt når sin botten. Mjölken surnar, smöret blir härsket och glödlamporna går. Och det klagas högljutt i det offentliga rummet. Hur kan det komma sig att snön överraskar gatukontoret VARJE ÅR? Och varför är det så krångligt att beställa färdtjänst, det måste väl bero på de lettiska kvinnorna i växeln - de borde gå språkkurs! Och det städas alldeles för dåligt på sjukhusen, så snuskigt! Om man inte är sjuk redan så blir man väl! För att inte prata om äldrevården, ska det se ut såhär ska jag aldrig bli gammal - 10 000 har redan skrivit på upproret!

Ojoj. Kan vi inte bara sätta samhället på en glöggfest med lite peppisar och trevligt umgänge. Peace on earth, good will to men!

Doktorn kan komma

Jag har varit på sjukhuset. På jobb, så ni kan andas ut nu. Och det hela var som att kliva rakt in i en Woody Allen-film. Först i entrén stod väldigt mycket folk varav ett helt gäng var Romer (man får inte säga Zigenare längre va?) med stora klänningar. Sen tog vi hissen upp till plan tre och när hissdörren öppnades stod en man utanför med ett enormt bandage om huvudet. Och över allt vilade en svag doft av desinfektionsmedel.

Mannen vi skulle var gammal kirurg och docent. Han visade sig vara ödmjuk och ytterst skärpt (förstås) och slängde sig med sjukhusslang som "...sen har vi ju alla dom som vi skickar till stenkrossen... ja, alltså urologen". Jag råkade skära mig på ett av bladen i anteckningsboken under mötet och märkte att jag blödde lite på ena fingret. Och blev väldigt fnissig när jag kom på att om det är nån gång man ska råka göra det så är det när man sitter en meter från en av landets främsta kirurger! Och sen började jag hitta på scenarion i huvudet om hur jag med orolig röst skulle ta upp med honom att jag skurit mig på fingret och fråga om han kunde titta på det. I alla fall. Sen åkte vi tillbaka igen.

History Repeating

Jag räknar ut att det är lite drygt 5 veckor kvar till julledigheten. Det känns som en helt onödig transportsträcka. Jag vet ju redan vad som kommer hända!

* Soundtrack of our lives kommer släppa ny skiva. Den kommer få bra kritik.

* Årets specialglögg kommer vara slut på Systemet redan under första försäljningsveckan.

* Handelns Utredningsinstitut kommer rapportera att julhandeln slagit nya rekord - finanskrisen och lågkonjunkturen till trots. Det här kommer diskuteras väldigt mycket i tv4-sofforna.

* Nobelpristagaren i litteratur, Jean-Marie Gustave Le Clézio, kommer att besöka Rinkebyskolan under sin nobelvistelse i Stockholm. DN kommer rapportera om detta och helt ogenerat antyda att detta är finkulturen som möter fulkulturen. Och att det är väldigt generöst av nobelpristagaren att vilja besöka miljonprogrammet!

* Lucianatten kommer att rapporteras som "stökig".

* Vädret under november kommer vara grått och regnigt. Och förhållandevis varmt, vilket också kommer diskuteras i tv4-sofforna.

Kan vi inte bara snabbspola?

Nov

Jag tog fram vinterjackan och jag tänkte;
Det här var hösten då jag åt rostat bröd som om det aldrig funnits någon GI-diet.
Det här var hösten då jag gled längre från en del av mig själv, men närmare en annan.
Det här var hösten då jag saknade sommaren mer än någonsin.
Det här var hösten då firade vissa vänner och vårdade andra.
Det här var hösten då jag fnissade förvånat.
Det här var hösten då jag verkligen, verkligen fick anstränga mig.
Det här var hösten då jag dansade.
Det här var hösten då jag läste Allt.
Det här var hösten då jag tänkte "when it rains, it pours"
Det här var hösten då jag började kunna låta vuxen på allvar.
Det här var hösten då jag förundrat växlade mellan di.se och dn.se hela tiden.
Det här var hösten då jag tröttnade.
Det här var hösten då jag tänkte att jaja haha.

15 gastar på sjömanskista

Folket klagar på den häringa amerikanska traditionen Halloween. Men jag älskart jag. Om det är vad som krävs för att få gå på galna maskerader i tiden då den vackra hösten övergår till den fula, så köper jag vad som helst!

Som den barnunge jag ändå är fanns det bara ett maskerad-outfits-alternativ; sjörövare. Och boy, hade gästerna laddat för detta event! Jag kände 3 av 50, men när man umgås med skelett, cowboys, hippies och annat löst folk så är integriteten inte riktigt lika viktig och den sociala kompetensen infinner sig lite av sig själv.

Jag vet inte vad som var bäst. Kanske moroten som hade med sig just morötter i sin orangea "blastpåse" eller julgranen som var tvungen att sitta fast i eluttaget för att belysningen skulle funka och därav inte kunde röra sig i så stora cirklar. Eller kanske hans flickvän Flourtanten som lånat en vit rock på apoteket och bjöd på spetsad Listerin. Eller Gollum, som satt fast sina stora fötter med hjälp av paketsnöre. Eller shejken som monterat ett "uni-brow" ovanför ögonen...eller om han odlat fram det, jag vet inte riktigt.

Jag kom hem med svärdet i behåll, däremot hade ögonlappen och örhängena försvunnit i yran. Förmodligen knyckta av de tre andra piraterna, från konkurrerande skepp, som jag träffade där. Men dom kan känna sig blåsta - ety de var inte äkta. De riktiga ligger i en skattkista på havets botten!