Stockholm ligger öde och världen håller andan

Lever nu på kulturens baksida och ligger steget efter. Läser Vallgrens Augustprisvinnare från 2002. Pocketexemplaret har varit på en grekisk ö och vänt. Sidorna är lite krusade och småstela av saltvåta fingrar. A som höll i den då var nyförälskad i den man som hon idag är lycklig förälder tillsammans med. Till samma lille kille som är min gudson.

Och så har jag lagt på Kents Vapen och Ammunition igen för första gången på år (jo, jag lyssnar på nya också ibland). Hade glömt hur enastående musik kan låta.

Det är behagligt. En reaktion mot den kissnödiga stressen i omgivningen över att snappa det senaste. Och utan att gräva så djupt att det blivit retro.