Den inre resan

Det finns något så miserabelt över x2000 tänker jag på där i förstaklassvagnen. Mitt i allt det högteknologiska och miljövänliga. Mackorna är torra. Resenärerna trötta. Och resan försenad.
Och affärsherrarna tittar lite förvånat och aningen nyfiket på den unga tjejen som också åker förstaklass och sitter uppkopplad och jobbar hela resan. Precis som dom.

Och i bistron med fullständiga rättigheter, trots att den är placerad i ett fordon, sitter männen vid varsina bord. Och dricker som på lokalpuben och som ur vinlådan därhemma. Och det är alltid nån som blir full på x2000-resorna. Och luktar sprit, tappar bort packningen och stöter in i folk. Den där inre resan som SJ pratade om en gång i tiden är inte så behaglig för alla. Kanske rent av så otrevlig att man dricker sig runt den.

Det är synd om människan, hade Strindberg sagt. Även ombord på x2000.