Jag pratar dalmål. På riktigt. Inte som ett partytrick. Och så sover jag, läser klart Vallgren, kollar Strindberg. Och tänker på att allt är så längesen. Den glada kvartetten från förra årets otippade juldagsfest trängs i år med kastrullfulla 23-åringar som återser sina gymnasiekompisar. Vi tänker att det var längesen och går hem tidigt. Jag kramar vännerna och säger "Va längesen..." och vi dricker öl på vårt gamla residens där vi nött det lilla dansgolvet så mycket och länge att vi alltid känner en viss friktion under fötterna när vi är där. Vi pratar jobb och bostadsrätter. Och om vänner som gifter sig och får barn. Jag avbryter mig för att tillsammans med konstnären beklaga mig över sthlms uteliv. Vi säger ord som "edge", London och New York. Och L skickar frmåtblickande sms om 2008. Alltid nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar