Gomorron världen

Aah.
Karin sa i söndags, när vi klämde ner oss i Kungsträdgården tillsammans med resten av stan, att när våren kommer så inser man hur det ju kan vara och då undrar man hur man nånsin stod ut i allt det gråa som varit så länge.

Det känns som vi långsamt tinar. Över en lunch på konserthustrappan. På moderna med konstgruppen. På härliga festen i butikslägenheten. På Tolouse-Lautrec på Nationalmuseum. På en bjudbänk utanför en resebyrå på lunchen.

Jag har hittat en så fin svärfar. Smartast på konstkursen och njutarpensionär som passar på att förkovra sig. Vi pratade om musikhistoria igår på bussen, på tal om nya projekt efter konsten, när jag sa att jag ska göra klart popen innan jag ger mig på det klassiska på allvar. Han tyckte det lät bra, "du har ett långt liv framför dig, du har gott om tid!". Ja, det är tur eftersom jag tänker snärja din son, sa jag. Inte. Men jag tänkte det.