På begäran. Här är årets bästa musik.
Årets 5 bästa album
A Beautiful Friend – (You’ve all ready past) This moment
Klart inspirerad av Rufus Wainwright, men ändå med eget sound. Väldigt fin live också till gitarr, viola och cello.
Håkan Hellström – Försent för Edelweiss
Håkan gör det igen…och igen…och igen. Karln kan inte misslyckas.
Fleet Foxes – Fleet Foxes
Stämsångens officiella upprättande! Som vi har väntat! Älskar öppningsraden i Blueridge Mountains: ”Oh, brother where do you intend to go tonight, I heard that you missed your connecting flight”
Marit Larsen – The Chase
Det här är den typen av musik som fångar mig helt offguard. Jag kan inte värja mig. Det är bara rakt upp och ned urcharmigt och välproducerat och poppigt. Jag faller pladask för supersnygga Marit och önskar att jag vore lesbisk (och hon också) så jag kunde hunt that fiiine woman down!
Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Jag har egentligen inte lyssnat in mig så jättemycket på den ännu, men jag vet redan att det är en av årets bästa. Hon är ett geni, flickebarnet.
Och just när jag enats om de 5 bästa kom Ane Brun såklart springade och ville också vara med. Och vad ska jag göra – hennes finstämda skiva är nya Sophie Zelmani. Så hon får också vara med.
Ane Brun – Changing of the seasons
Bubblare:
Estelle - Shine
Den här lyssnade jag otippat mycket på under försommaren. Utmärkt radio-r&b.
Duffy - Rockferry
Det officiella sommarsoundtracket, speciellt efter att ha sett henne live i Barcelona tillsammans med tjejerna.
Titiyo – Hidden
Har inte lyssnat på den än, så om den är makalös kommer den på nästa års lista. Titiyo är ju en av mina favvisar all time.
Årets nyupptäckt: http://www.blackcabsessions.com/
Det blir inte mer magiskt än såhär. Och det var faktiskt genom denna sajt som jag äntligen fattade storheten med Fleet Foxes efter att leadsångaren sjöng en cover på Judee Sill som jag aldrig hört talas om tidigare, vilket för mig osökt vidare till…
Årets retro:
Judee Sill – jag fastnade så för Fleet Foxes taxilåt att jag googlade upp sångerskan. Det visade sig alltså vara Judee Sill som var amerikansk folksångare på 70-talet i samma era (och med samme producent) som Joni Mitchell. Två fantastiska skivor hann hon med innan hon, såklart, dog av en överdos. Det här är tametusan bättre än Mitchell. Och praktiskt taget omöjligt att få tag i. Tack Spotify!
Lisa Ekdahl sings Salvadore Poe – är så glad att jag plockade upp den här skivan i år igen. Vilket ni ju märkt på Veranda. Timeless. Och väldigt hörbart hur kära dom är under den tiden.
Årets “skämslåt”:
Good Morning Baltimore – från musikalfilmen Hairspray
Jag vet inte hur många gånger jag dragit igång den här längs Ringvägen på väg till jobbet. Vänder viken gråmulen dag som helst. Tårta extra allt.
Årets flopp:
Att vinna musiktävling. Vad är poängen med att stå i konfettiregn i glitterklännig på Idolfinalen eller va så nervös i greenroom att man nästan kissar på sig mitt under melodifestivalen när man ändå blir bortglömd eller i värsta fall förpassad till Brinkenstiernas julturné? Etta är det nya nolla!
Årets singlar:
Longing for Lullaby – Titiyo och Kleerup
Kleerup är 2008 års year-defining-man. Och Titiyo är Titiyo är Titiyo.
Anna – Hello Saferide
“You know we could have had a daughter, and we could have named her Anna, and she would have been a sweetheart, but with punk rock-manners”
För en lång lång tid - Håkan Hellström
Årets bästa intro.
Coldplay – Violett Hill
Lovade mycket när den kom.
Bubblare:
Little Bit – Lykke Li
Lykke är Kleerups kvinnliga motsvarighet som års-definierande. Det officiella soundtracket till alla Cheap-Monday-uniformerade små indieungar.
Årets konserter:
Kent i Eskilstuna – första gången jag såg Kent, och det råkade bli på deras hemmaplan. En hockeyhall har aldrig varit vackrare.
Nina Kinert och Ane Brun på konserthuset – högst upp till höger satt jag. Och det var så fin så fint.
Årets F*ck IPRED:
Bootleg (eller vad det nu är) från Håkan Hellströms konsert med Sven-Bertil Taube. Gårdakvarnar och skit, Jag har varit i alla städer och Bara dårar rusar in i fina orkesterarr som lyfter det redan fantastiska. Behändigt funna på piratebay.
A Beautiful Friend – (You’ve all ready past) This moment
Klart inspirerad av Rufus Wainwright, men ändå med eget sound. Väldigt fin live också till gitarr, viola och cello.
Håkan Hellström – Försent för Edelweiss
Håkan gör det igen…och igen…och igen. Karln kan inte misslyckas.
Fleet Foxes – Fleet Foxes
Stämsångens officiella upprättande! Som vi har väntat! Älskar öppningsraden i Blueridge Mountains: ”Oh, brother where do you intend to go tonight, I heard that you missed your connecting flight”
Marit Larsen – The Chase
Det här är den typen av musik som fångar mig helt offguard. Jag kan inte värja mig. Det är bara rakt upp och ned urcharmigt och välproducerat och poppigt. Jag faller pladask för supersnygga Marit och önskar att jag vore lesbisk (och hon också) så jag kunde hunt that fiiine woman down!
Anna Ternheim – Leaving on a mayday
Jag har egentligen inte lyssnat in mig så jättemycket på den ännu, men jag vet redan att det är en av årets bästa. Hon är ett geni, flickebarnet.
Och just när jag enats om de 5 bästa kom Ane Brun såklart springade och ville också vara med. Och vad ska jag göra – hennes finstämda skiva är nya Sophie Zelmani. Så hon får också vara med.
Ane Brun – Changing of the seasons
Bubblare:
Estelle - Shine
Den här lyssnade jag otippat mycket på under försommaren. Utmärkt radio-r&b.
Duffy - Rockferry
Det officiella sommarsoundtracket, speciellt efter att ha sett henne live i Barcelona tillsammans med tjejerna.
Titiyo – Hidden
Har inte lyssnat på den än, så om den är makalös kommer den på nästa års lista. Titiyo är ju en av mina favvisar all time.
Årets nyupptäckt: http://www.blackcabsessions.com/
Det blir inte mer magiskt än såhär. Och det var faktiskt genom denna sajt som jag äntligen fattade storheten med Fleet Foxes efter att leadsångaren sjöng en cover på Judee Sill som jag aldrig hört talas om tidigare, vilket för mig osökt vidare till…
Årets retro:
Judee Sill – jag fastnade så för Fleet Foxes taxilåt att jag googlade upp sångerskan. Det visade sig alltså vara Judee Sill som var amerikansk folksångare på 70-talet i samma era (och med samme producent) som Joni Mitchell. Två fantastiska skivor hann hon med innan hon, såklart, dog av en överdos. Det här är tametusan bättre än Mitchell. Och praktiskt taget omöjligt att få tag i. Tack Spotify!
Lisa Ekdahl sings Salvadore Poe – är så glad att jag plockade upp den här skivan i år igen. Vilket ni ju märkt på Veranda. Timeless. Och väldigt hörbart hur kära dom är under den tiden.
Årets “skämslåt”:
Good Morning Baltimore – från musikalfilmen Hairspray
Jag vet inte hur många gånger jag dragit igång den här längs Ringvägen på väg till jobbet. Vänder viken gråmulen dag som helst. Tårta extra allt.
Årets flopp:
Att vinna musiktävling. Vad är poängen med att stå i konfettiregn i glitterklännig på Idolfinalen eller va så nervös i greenroom att man nästan kissar på sig mitt under melodifestivalen när man ändå blir bortglömd eller i värsta fall förpassad till Brinkenstiernas julturné? Etta är det nya nolla!
Årets singlar:
Longing for Lullaby – Titiyo och Kleerup
Kleerup är 2008 års year-defining-man. Och Titiyo är Titiyo är Titiyo.
Anna – Hello Saferide
“You know we could have had a daughter, and we could have named her Anna, and she would have been a sweetheart, but with punk rock-manners”
För en lång lång tid - Håkan Hellström
Årets bästa intro.
Coldplay – Violett Hill
Lovade mycket när den kom.
Bubblare:
Little Bit – Lykke Li
Lykke är Kleerups kvinnliga motsvarighet som års-definierande. Det officiella soundtracket till alla Cheap-Monday-uniformerade små indieungar.
Årets konserter:
Kent i Eskilstuna – första gången jag såg Kent, och det råkade bli på deras hemmaplan. En hockeyhall har aldrig varit vackrare.
Nina Kinert och Ane Brun på konserthuset – högst upp till höger satt jag. Och det var så fin så fint.
Årets F*ck IPRED:
Bootleg (eller vad det nu är) från Håkan Hellströms konsert med Sven-Bertil Taube. Gårdakvarnar och skit, Jag har varit i alla städer och Bara dårar rusar in i fina orkesterarr som lyfter det redan fantastiska. Behändigt funna på piratebay.
3 kommentarer:
När det regnar - då springer jag alltid till Good Morning Baltimore. It's like a drummer inside my heart!
Bra smak som alltid naturligtvis, men nog skulle jag vilja lägga till Calexicos "Carried to Dust" på listan över årets plattor. God Jul!
Tack för det!!
/aBF
Skicka en kommentar