Hare

Ja, jag vet. Lång tid och allt det där. Men jag tänker inte berätta om hur bra det var i Paris, utan istället om dagens näst viktigaste händelse (den viktigaste var att pappa fyllde år!).

När jag klivit av tunnelbanan och börjar styra stegen mot min uppgång hamnar jag strax bakom en stilig ung herre och tänker "Nämen... här går ju min blivande man precis framför mig!". Han svänger upp mot mitt håll och jag håller mig steget efter. Strax efter övergångsstället en bit på väg gör han helt plötsligt en tvär gir till höger. Antingen kom han på ett ärende på ICA eller så undrade han vem som klapprade omkring i hälarna på honom. 1.5 meter från krock och jag förbannar det faktum att jag har massageolja i hela håret just denna eftermiddag (don't ask!). Väl hemma byter jag om snörar jag på mig löparskorna och kastar mig ut i spåret. Och i höjd med Eriksdalsbadet kommer en kille från sidan och hamnar strax framför. Det visar sig vara... wait for it... samme kille! Good lord, det var bara att haka på. Jag har haft sämre harar! Däremot har jag aldrig setts jaga en man så bokstavligt. Han tar en genväg men siktas strax efter igen - och i höjd med Årstabron tappar jag bort honom.

Spela svårfångad bara. Gör det.