Juana Deriba

När en av Japans alla 127 miljoner invånare visar sina nära och kära bilden han tagit på frukostbuffén på SAS Radisson från deras resa till Riga, kommer de mitt i bilden att se en ung dam med något vilt i blicken. Det är jag som står i pepitarutig kjol och Hopekavaj och försöker bärga så mycket mat jag kan för att klara mig genom dagen. Det är fjärde året på raken jag är här på jobb och börjar greppa upplägget nu. Lunchen består oftast av nån sorts odefinierad gryta som lokalbefolkningen dricker kefir till. Idag serverades dock överkokt pasta med ölkorv till. Kundens kontor luktar fortfarande svett (jag vet att det är många gamla trogna bloggläsare som undrar just det) och syret tar slut kring 14 på dagarna. Så det gäller att ladda med frukt och äta choklad som en nydumpad för att inte bli självmordsbenägen.

Men Riga by night är fint och gott. Liksom jobbsällskapet. Mia som bodde på samma hotell för några veckor sen tycker att det påminner om pantertanter på nåt sätt. Och jag kan nog hålla med.

Till sist: Jag undrar om det finns Borsjtj på varma koppen här. Tänk ändå, "Varma Koppen Borsjtj". Det vore nåt.