Vargtimmar

Jag trodde ett tag att det spökade i livet. Först vaknade jag med ett ryck mitt i natten av en våldsam smäll. Det visade sig vara amaryllisen som stått på fönsterbrädan som utan egentlig förklaring nu låg utspridd på vardagsrumsgolvet bland glasskärvor och jord. Nån vecka senare försvann Lisens ena sko oförklarligt på Debaser Medis under en konsert. Hon klev ur finpumpsen för att vila fötterna när bandet började spela och på två röda sekunder var den ena skon borta. Men den återfanns någon haltande timme senare, ensam på en bänk.

Och utöver det har jag haft en kuslig känsla av att jag upplevt den här typen av vardag förut. Det har jag förmodligen, och antagligen är det inget spöklikt med det heller.