You obviously can't

Tänk dig att du kliver upp på ett podium för att läsa presidenteden. Du har kampanjat i flera år. Du har skakat så många händer att du förmodligen är landets största smittbärare. Du har övat tal tills du somnat stående. Och nu har du gått igenom säkerhetsrutinerna för ceremonin. Du har godkänt placeringar. Du har valt slips. Du har förmanat barnen. Du har sagt nej till galna idéer från din PR-strateg. Du har redan fattat de första besluten. Det här är ditt livs ögonblick. Du går upp, lägger handen på Bibeln, blinkar mot din partner, lyfter högerhanden och tänker på eden som du kan utantill och repeterat i duschen varje morgon de senaste fyra åren. Men du kommer förstås läsa efter domaren för att det "ska va så". Du tittar honom i ögonen och tänker Nu!

Och. så. läser. karln. fel. Han har 32 ord att läsa inantill från en lapp, och han lyckas fucka upp det! Jagmenarvafaan, tänker du. Du börjar fundera på vad du gett dig in på egentligen. Du får två oavslutade krig och den största ekonomiska krisen sen 30-talet i knäet från din företrädare. Och inte ens den här tomten mitt emot dig lyckas med den uppgift han tilldelats. Men du ler. Du hinner för bråkdelen av en sekund tänka nåt om personalutvecklingsplaner. Sen går du ner och sätter dig och erinrar dig ett sammanbitet citat från en brittisk komediserie om ett hotell på 70-talet med en karaktär som hette Basil Fawlty: "K...the people I have to deal with!"