tisdag 21 april 2009

Charmkurs, någon?

Hotel Clarion Sign, Stockholm. Stans senaste skrytbygge med hög svansföring och viss konjunkturoro. Måndag kl 18.15. Jag möter upp Lisen och Jon som är på besök från Malmö. Vi satsar på en bit mat från barmenyn och frågar servitrisen om var vi kan slå oss ned. Hon viftar svepande mot lokalen, så vi ger oss in på egen hand. Som de drivna konsulter vi ändå är gör vi slag i saken och skapar ett eget bord som rymmer oss alla, genom att möblera om lite. Där lämnas vi därhän. Vi pratar uppdateringsrundan om livet. Servitrisens vän Servitören plockar disk en bit bort. Jag reser mig och går bort till bardisken:
- Hej, vi är några som skulle vilja äta. Är det den här menyn som gäller?
- Mm...
- Den här sidan?
- Mnäe... sidan 6
- Ok, vi är tre så skulle jag kunna få två till
- (suck) mm ok...

Tillbaka vid bordet letar alla på nåt ätbart. Ingen servitör i sikte. Lisen går till baren och beställer en öl och passar på att fråga hur Servitören helst vill ha vår beställning serverad:
- Är det bordsservering eller vill du att de kommer hit och beställer?
- (Suck)... jag får väl gå dit då...
En annan gäst i baren höjer på ögonbrynen och säger till Lisen att detta var ju lite konstigt...

[Servitören frågar i steget, utan att säga hej] - Va vare ni ville ha?
- Jo, jag undrar vad som är dagens sandwich och vad som ingår i chef salladen?
- Hmm... alltså sandwichen är en BLT med skinka o sallad och salladen är en sallad.
- Jahapp... då tar jag en chef sallad
- Mm...ok... alltså - här kan ni inte sitta faktiskt! Ni kan inte flytta ihop borden såhär! Det är av brandorsaker. Det måste gå att komma förbi enkelt.
- Nähe... så var vill du ha oss?
- Hmm... typ där [pekar svepande över två nyligen övergivna bord]

När så 115-kronors salladen serveras utan ett leende står det klart att den består av romansallad på en rad, 8 russin, ett antal orangea flagor och lite pumpakräm utsmetat med en sked. Till detta serveras en 35-kronors Ramlösa.

Ridå.

Vad är då sensmoralen av detta? Jo, att skrytbyggen sällan sätter guldkant på tillvaron - men att trevligt sällskap gör det!

2 kommentarer:

LB sa...

Väl återberättat och ack så sann slutsats.

Hanna i Niger sa...

Haha! Du är rolig du kusin! :)