På tågstationen på väg från Florens började vi räkna på sannolikheten att man skulle blivit italienare istället. 1,5% chans att man blev Italinare blev det. Och 1,5 promilles(!) chans att man råkade bli svensk. Those lucky italian bastards! Tänk att man på sin väg genom kosmos mot jorden lyckas klara sig undan Indien, Kina och USA där praktiskt taget alla hamnar, och så blir man nedsläppt i ett litet gudsförgätet land på norra halvklotet, där det är mörkt och kallt 6 månader per år - allt baserat på ett pyttelitet promille. Olika falla ödets lotter.
Oh ändå att ha sett så mycket konst, gått i kortärmat i oktober, ätit gudomlig mat, fingrat på Valentino-klänningar, druckit långlagrade viner, tagit långa cappuccinoraster, strosat och tupplurat.
Michelangelo gjorde tvärtemot vad sången säger bara en tavla som blev historia sen. Been there, seen that. Däremot blev det desto fler takmålningar och statyer.
Gamla svea inte så tokig hon heller när man tänker på det. Inte lika utlevande, livsnjutande och temperamentsfull som sin vänninna söderöver. Men hon har José Gonzales, krispig luft, nyskapande och nyfikenhet på förändringar. Gott så.
onsdag 17 oktober 2007
Firenze
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad härligt det låter... Dina föräldrar har nog rätt, du är en riktig livsnjutare! Jag önskar jag blev lika bra på att verkligen njuta av stunden och inte bara fokusera på det som ska komma eller det som har varit! Ha en bra vecka! Kram kusinen.
Skicka en kommentar