Pajigt

Asch, det där med silverbrickor, kakor och lyxkaffe var förstås bara polityr för externa gäster. När jag kom backstage till IT-avdelningen såg den ut som IT-avdelningar gör mest; maskiner, kaffekoppar och killar. Jag går där som en höna i en tuppgård. Jag får med andra ord oftast som jag vill.

Igår fick jag helt oförhappandes ett mail från en avlägsen bekant från förr, som jag egentligen aldrig hörs med trots att vi har varann på både MSN och facebook. Mailadressen är sån där gemensam för både min gamla bekanting och hennes sambo som jag skakat hand med en gång. Jag gillar inte när par har gemensam mailadress, mest inte när jag egentligen bara på riktigt känner en av personerna bakom adressen. Som att man plötsligt är tvungen att berätta allt för båda, även om det är egen hemlis. Då låter jag bli att maila. Men inte dom tydligen - eftersom jag nu fått ett mail, som gått till ett flertal andra. Innehållandes ett recept på äppelpaj. Bara. Jag trodde det var nån form av skämt och började leta efter knark i receptet. Men det var bara äppelpaj, inget skojande. Nu vet jag inte vad jag ska göra med den här informationen. Tacka för initiativet som jag ju inte bett om? Skriva tillbaka och säga att Tack, men om jag behöver ett recept så letar jag på internet eller frågar Anna Stewart? Eller är det tänkt som ett kedjebrev så jag borde skicka vidare?

Eller ska jag bara helt enkelt...baka? Tuppgården skulle kanske bli glad och jag skulle kunna cementera lite könsroller som omväxling.